Bubblan som är ett större hot än Berlusconi

Silvio Berlusconi – världens dyraste person? Så skulle man kunna tolka reaktionen från marknaderna idag på att Italiens premiärminister Mario Monti avgår och att Silvio Berlusconi försöker ta sig tillbaka in i matchen.

Italiens räntekostnader rusar och börsen faller.

Ändå är läget i Italien till synes mycket ljusare än när Mario Monti tillträdde.

Financial Times eurokriskommentator Wolfgang Münchau konstaterar idag att räntan på tioåriga italienska statspapper sjunkit med 2 procentenheter under hans tid vid makten.

Men enligt Wolfang Münchau kan Mario Montis period som premiärminister liknas vid en bubbla. Förväntningarna om att allt skulle bli bättre har inte motsvarats av verkligheten.

Snart kommer marknaderna att inse att det enda konkreta som har hänt sedan han tog över är att den italienska ekonomin fallit ned i ett djupt hål.

Det här är ett problem som inte enbart handlar om Italien. International Bank of Settlements konstaterar i sin kvartalsrapport att en något märklig situation infunnit sig de senaste månaderna.

Tillväxtprognoserna för världens stora ekonomier har slaktats. Samtidigt har priset på en rad olika tillgångar som normalt brukar gå bra när ekonomin är stark rusat i höjden.

Räntorna på företagsobligationer har sjunkit till samma låga nivåer som i slutet av 2007, samtidigt som den beräknade konkursrisken har trefaldigats, skriver BIS.

Och på aktiemarknaderna är det också upp- och nedvända världen. Vinstprognoserna i USA, Europa och även på så kallade utvecklingsmarknader har fallit. Men aktiekurserna bara fortsätter att gå upp.

Med andra ord är det antingen rejält fel på aktiekurserna eller på prognoserna. Med andra ord en ännu större bubbla än Monti.

Enligt BIS går denna paradox bland annat att förklara med centralbankernas pengatryckande som driver upp tillgångspriser och att europeiska centralbanken ECB lovat att stödköpa statspapper i europeiska krisländer om det behövs.

Men BIS chefsekonom Stephen Cecchetti varnar för att centralbankerna bara köpt politikerna mer tid, inte löst problemen.

När det börjar se ut som om krisen har lättat är risken stor för att EU:s politiker lägger fötterna på bordet och fortsätter småkäbbla istället för att förhandla fram konkreta åtgärder.

Och det scenariot är om möjligt ett ännu större hot mot Europa än den politiska turbulensen i Italien. Och en man vid namn Berlusconi.