Annons

Andrén Meitons Makro

Louise Andrén Meiton

Louise Andrén Meiton

Vad är ett protokoll?

Nyligen träffades det Finansiella stabilitetsrådet, alltså de högsta cheferna för Riksbanken, Riksgälden, Finansinspektionen och finansmarknadsministern. Redan innan mötet stod det klart att Stefan Ingves, Hans Lindblad, Martin Andersson och Peter Norman tolkar läget i Sverige olika.

Kärnfrågan handlar om hur oroande de svenska hushållens skulder är och vad som behöver göras. Finansinspektionen (FI) ville diskutera hur hårt ett nytt krav på bankerna bör vara. Maxhårt anser Stefan Ingves. Inte hårt alls svarar Hans Lindblad.

Men tillbaka till min fråga: vad är ett protokoll?

Det nya rådets möten ska nämligen vara officiella i den meningen att protokoll ska publiceras. Exakt hur protokollet ska se ut är en het fråga. De olika cheferna vill att just deras ståndpunkt ska vara glasklar. Men det betyder inte att allt ska redovisas ordagrant. Ordväxlingar och kritik vill cheferna troligen lämna kvar mellan mötets fyra väggar.

Enligt svenska akademins ordlista (SAOL) betyder ordet protokoll: ”skriftlig redogörelse för vad som förekommit vid sammanträde eller förrättning.” SAOL lämnar en stor möjlighet till tolkning.

Om det inte redan har skett kommer snart ett utkast på det senaste protokollet att snurra runt på myndigheterna. Alla får godkänna sin egen bit. Det blir troligen ganska polerade svar som når ut i offentlighetens ljus.

Tur då att de olika cheferna i alla fall är oense. Annars hade det riskerat att bli en riktigt urvattnad och tråkig läsning. Nu blir det spännande, trots allt.

En första kommuniké har redan kommit, ni läser den här!

Ni som vill läsa protokollet från rådets första möte hittar det här. 

Ännu mer spännande blir det till hösten. Just nu är det tydligt att Finansdepartementet med Anders Borg och Peter Norman styr Finansinspektionen med klara pekpinnar.

Så sent som i mitten på maj svarade FI-chefen Martin Andersson att förslaget om amorteringskrav för hushållen var lagt på is. Men för bara några dagar sedan öppnade Anders Borg för just ett sådant krav. Det blir något för det Finansiella stabilitetsrådets novembermöte deklarerade finansministern.

Fast frågan är vem som kommer att sätta agendan för novembermötet. EU-valet och den senaste partiundersökningen från SCB har inte gått Moderaternas väg. Inte heller Socialdemokraterna rider på en stor framgångsvåg.

EU-valet visade i stället att det är Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna som har vind i valseglen. Vilka som vinner valet och hur de ställer sig till nya krav på bankerna och hushållen återstår att se.



Louise Andrén Meiton är makroreporter på SvD Näringsliv. Här kan du läsa allt ifrån små spaningar av konjukturläget till analyser av större skeenden. Plus betraktelser av stämningsläget hos beslutsfattarna på Riksbanken och Finansdepartementet.
Louise Andrén Meiton

Fredagen den 30e maj klockan 9:30 kommer nya siffror från SCB. Det gäller Bruttonationalprodukten BNP för januari, februari och mars i år. Beräkningarna av BNP är komplexa men siffran ger ändå ett mått på hur landet Sverige går.

Runt om i landet (ganska många i Stockholm) sitter nu ekonomer och försöker göra sina bästa bedömningar på var tillväxten kan landa.

Banken SEB sänker nu sin bedömning och tror att tillväxten för första kvartalet i år var 1,9 procent i årstakt. Jämfört med fjolårets sista kvartal tror nu SEB på en minskad BNP på 0,3 procent.

Bankens ekonom Olle Holmgren förklarar den ändrade bilden:

– Den senaste tidens statistik har varit svagare än väntat, särskilt gäller det lagerstatistiken.

– Fjolårets sista kvartal var också oväntat starkt och blir svårt att leva upp till. Siffrorna för det fjärde kvartalet var helt enkelt starkare än hur vi tror att verkligheten ser ut, därför blir det en rekyl nedåt nu under det första kvartalet.

Nu när ni sänker er prognos, hur skiljer sig er bild då från övriga prognosmakare?

– Sveriges ekonomi går mot en starkare tillväxt men det går kanske långsammare än vi har trott. Om vi jämför med Riksbanken är vi drygt 0,5 procentenheter lägre än deras senaste prognos för just första kvartalet. Det skulle också öka trycket på Riksbanken att sänka räntan i juli.

I september är det val – vad säger det ekonomiska läget om den nya eller nygamla finansministerns handlingsutrymme?

– De förändringar vi ser här ändrar inte bilden av finanspolitikens möjligheter. Detta är mindre justeringar. Vi tror fortfarande att konjunkturen kommer att stärkas i år och nästa år jämfört med i fjol.

 

Nu återstår att se om fler prognosmakare räknar om, eller om de inväntar nästa fredag.

Till sist, viktiga datum att hålla koll på:

30 maj BNP tillväxt SCB – Hur går Sverige?

5 juni ECB – Levererar högste chefen Mario Draghi? Blir det sänkt ränta? Blir det kvantitativa lättnader?
 
12 juni KPI – Hur går konsumentpriserna? Vad visar den sista inflationssiffran innan räntemötet?
3 juli – Nytt räntebesked från Riksbanken – Sänks räntan till 0,5 procent?
Louise Andrén Meiton

Det finns ett uttryck som jag har blandade känslor inför: Lagom är bäst.

På något sätt innebär just ’lagom är bäst’ en enkel utväg på allt, ett sätt att slippa fatta ett beslut. Ta mellanvägen, mellanmjölken.

Men på senare tid har jag själv kommit att använda uttrycket, trots allt. Helt enkelt för att lagom i vissa lägen nog är bäst.

Jag får många mail om inflationen. Läsare som undrar varför inflation är bra, om det inte är positivt med låga prisökningar. Erfarenheterna från 70-och 80-talet sitter djupt hos många.

Vad jag har svarat? Att lagom är bäst. Ingen vill tillbaka till de tidigare inflationsbrasorna. Men ingen vill heller ha regelrätt deflation.

Verklig deflation innebär att människor och företag skjuter upp sina inköp och investeringar för att det nog blir billigare längre fram. Det sätter en broms på hela det ekonomiska systemet. Deflation innebär också att skulder blir mer värda.

Lagom är bäst är en förklaring på tre ord till varför Riksbankens inflationsmål är satt på 2 procent. Samma tre ord förklarar också varför många oroar sig över den låga inflationen i Sverige idag.

 

Louise Andrén Meiton

Nu är den sista i veckans pusselbitar om inflationen klar – det handlar om inflationsförväntningarna.

Prosperas senaste analys visar på fallande inflationsförväntningar.

Om ett år väntas inflationen vara 0,9 procent (jmf med 0,8 procent i april)

Om två år väntas inflationen vara 1,5 procent (jmf med 1,6 procent i april)

På fem år ligger förväntningarna oförändrade på 1,8 procent.

Allt annat lika talar detta för sänkt reporänta i juli. Men mycket kan hända innan dess.

Louise Andrén Meiton

KPI inflation årstakt 0 procent

KPIF inflation årstakt 0,5 procent

Ingen inflationschock som förra månaden. Men inflationen är fortsatt låg, troligen för låg för att Riksbanken ska känna sig bekväma med en oförändrad ränta.

De flesta bedömare spår nu en sänkning av reporäntan till 0,5 procent i juli. Banken SEB tror på ytterligare en sänkning till 0,25 procent i oktober.

I morgon onsdag kommer Prosperas undersökning om inflationsförväntningarna. Det blir spännande!

Louise Andrén Meiton

Tisdag den 13 maj klockan 9:30 kommer nya inflationssiffror från SCB. 

Några saker att hålla ögonen på:

Inflationstakten, mätt som KPI i årstakt, inte rensat för något utan konsumentprisindex inklusive allt. På lång sikt ska detta mått vara 2 procent enligt Riksbankens inflationsmål.

Inflationstakten, mätt som KPIF, också kallad KPI med fast ränta. Här är effekter av Riksbankens ränteförändringar borträknade. KPIF är därför Riksbankens favoritmått just nu.

Siffrorna kommer både på månadsbasis och årsbasis. Det blir alltså jämförelser april i år med april i fjol, och med mars i år.

Statistiken är spännande eftersom inflationen ligger långt under Riksbankens inflationsmål. På senare tid har också de högsta cheferna på Riksbanken allt tydligare uttalat att deras högsta prioritet är inflationsmålet på 2 procent. Protokollet från det senaste räntemötet i april visade att en sänkning inte var långt borta. I juli stundar nästa räntemöte.

 

All statistik från SCB hittar ni här!

 

Louise Andrén Meiton

Kaboom!

Riksbanken avfyrar nu sitt tyngsta analysvapen i kampen mot hushållens skulder. Data över samtliga låntagare från de åtta största bankerna har samlats in. 94 procent av alla bolån i Sverige beräknas ingå i underlaget. Nästan 4 miljoner skuldsatta vuxna individer ingår.

Resultat: Svenskarna är kraftigt skuldsatta.

Genomsnittlig skuldkvot för skuldsatta hushåll: 296 procent

Genomsnittlig skuldkvot för skuldsatta hushåll med bolån: 370 procent

(Skuldkvot = skulder i relation till disponibel inkomst)

Skuldkvoten är högst bland låg- och medelinkomsttagare.

Stockholm sticker ut med högst skuldkvot – 430 procent.

Analysen kommer att ge Riksbankschef Stefan Ingves vatten på sin oroskvarn. Men det kommer troligen att komma kritik också. Siffrorna säger ingenting om hur bostädernas värde har utvecklats, inte heller vilka förmögenheter som de undersöka har.

Vad tänker då jag om detta? Det pågår just nu en maktkamp mellan landets olika finansiella myndigheter om hur allvarlig frågan med hushållens skulder är och vad som bör göras.

Riksbanken är mest oroad men pressas samtidigt av den låga inflationen. Politikerna har lagt ansvaret på Finansinspektionen. Dessutom är det valår. Diskussionerna vid det finansiella stabilitetsrådets möte i maj lär bli hårda.

Klockan 11 är det presskonferens på Riksbanken med vice riksbankschef Cecilia Skingsley. Fortsättning följer på nliv.se

Ni läser hela analysen här.