Andrén Meitons Makro

Louise Andrén Meiton

Louise Andrén Meiton

Det är april 2014. Sverige har en reporänta på 0,75 procent och en inflation KPI på minus 0,6 procent (KPIF 0,0 procent).

Trots en historiskt sett låg reporänta har alltså Sverige en lika historiskt sett låg inflation. Frågan är: varför?

I helgen höll Internationella valutafonden ett seminarium med höjdare inom centralbanksvärlden. Inledde gjorde IMF-chefen Christine Lagarde med följande ord (min översättning):

”Kommer ni ihåg när penningpolitik var tråkigt? Det var som att gå upp för en trappa, steg för steg, 25 räntepunkter per gång och varje nytt steg var väntat av finansmarknaden. Att på en middag säga att man arbetade på en centralbank var en konversationsdödare.”

Lagarde betonade att centralbankernas agerande under krisen har gjort att världsekonomin undvikit en depression. Men hon lyfter samtidigt ett antal viktiga frågor.

Ø  Kan (eller bör) centralbanker vara helt självständiga när de har fått vidare mandat?

Ø  Hur kan länder fortsätta med självständig penningpolitik i en allt mer sammankopplad ekonomisk värld?

Ø  Ska centralbanker ha mål för finansiell stabilitet eller ”luta sig mot vinden”?

Ø  Ska centralbanker fortsätta att fokusera på långa räntor också i normala tider?

Lagarde fortsatte med att specificera fyra antaganden som gällde innan krisen. 

Ø  En centralbanks mandat är prisstabilitet på medellång sikt

Ø  Spillefffekter mellan länder, över gränserna, sågs som mindre viktiga, och något som kunde hanteras med flexibla växelkurser.  

Ø  Finansiell stabilitet sköttes av myndigheter som tittade på mikrotillsyn, och centralbanker fick städa upp efter att en finansiell kris hade inträffat.

Ø  Centralbanker tittade på korta marknadsräntor

Christine Lagardes frågor gör fajten mellan Lars EO Svensson och Stefan Ingves tydliggare. Mycket handlar om penningpolitisk filosofi.

Lars EO Svensson vill se nollränta i Sverige och att Riksbanken släpper ansvaret för hushållens skulder till Finansinspektionen.

Stefan Ingves anser i sin tur att skuldsättning är något en centralbank måste ta hänsyn till, alla räntebeslut fattas på räntemötena.

Oavsett filosofi funderar jag på vad en räntesänkning med 0,25 punkter till skulle få för effekt?

Många företag bör redan idag kunna låna billigt om de vill investera. Någonstans är det också företagens satsningar som bör skapa nya jobb, högre priser och högre löner. Men som Leif Johansson resonerade i vintras, företagen har aldrig kunnat låna så billigt men politisk osäkerhet och osäkerhet kring efterfrågan gör att de väntar.

Samtidigt har det aldrig varit enklare att som konsument jämföra priser och välja den billigaste leverantören, som på pricerunner.com eller prisjakt.nu. Det bör påverka företagens möjlighet att höja sina priser.

Samtidigt blir det multinationella konsumtionsföretagen bara större och större. Någonstans bör det finnas en Walmart, Carrefour, Media markt och H&M effekt där enskilda jättar styr prisbilden på många marknader samtidigt.

Kanske har dagens centralbanksvärld blivit ett race mot nollkanten där den svenska Riksbanken kanske tvingas sänka ännu mer bara för att ECB och Fed har låga räntor?

Vad innebär det för risker om mer inflation skulle komma via en försvagad krona och inte via en förbättrad ekonomi?

Många frågor men få svar. En sak är säker. Jag håller med Christine Lagarde, penningpolitik är i alla fall mindre tråkigt idag en tidigare.

Vill ni läsa en längre text från IMF  om Monetary Policy in the New Normal – klicka här

 



Louise Andrén Meiton är makroreporter på SvD Näringsliv. Här kan du läsa allt ifrån små spaningar av konjukturläget till analyser av större skeenden. Plus betraktelser av stämningsläget hos beslutsfattarna på Riksbanken och Finansdepartementet.
Fler bloggar