Annons

Andrén Meitons Makro

Louise Andrén Meiton

Louise Andrén Meiton

Dagens framtidssiffra: 102,6. 

Varje månad frågar statliga Konjunkturinstitutet (KI) om företags och hushålls bedömningar av det ekonomiska läget. KI-barometern steg något i april och visar på mer optimism än i mars. Framförallt är det företagen som spår en ljusare framtid, hushållen är mer pessimistiska och hushållsbarometern ligger nu på 99, alltså under det historiska genomsnittet på 100. 

Jag ringde Roger Knudsen på KI för att reda ut siffrorna:
– Hushållen är inte superdeppiga. Men indikatorn har backat fyra månader i raden främst styrt av en mer negativ syn på svensk ekonomi där de också tror att arbetslösheten ska öka. 
Vad tror du att det beror på?
– De kan ha tagit åt sig av den politiska debatten om höjda skatter, vilket skulle minska den disponibla inkomsten.  
Hushållens syn på den egna ekonomin är i stort oförändrade, även om de är mer negativa till att köpa kapitalvaror under det närmaste året. Det skulle innebära färre sålda bilar, TV-apparater och andra möbler.
En annan intressant aspekt av KI:s undersökning är hushållens ränteförväntningar. De har backat sedan undersökningen i mars. Diskrepansen mellan hushållens framtidssyn på räntorna och prognoserna från Riksbanken fortsätter alltså.
Det var de deppiga hushållen. Till företagen. Här spirar nu en annan optimism. Roger Knudsen på KI lyfter särskilt fram exportföretagen.
– Exportföretagen ser ganska bra ut nu och de väntar sig en stigande orderingång. Det gäller för flertalet branscher men optimismen är störst inom motorfordonsindustri och industri för elapparatur.
– Exporten är viktig. För att vi ska få en långvarig och uthållig tillväxt måste exporten komma igång på allvar. 

Hushållen är alltså inte ”superdeppiga” men fyra månader med fallande siffror är intressant. Det dessutom under ett valår. Politikerna balanserar en fin balansgång mellan att måla upp en bild stramare tider utan att kyla av ekonom när hushållen tar Anders Borg och Magdalena Andersson på orden.

Riksbanken lär inte glädjas fullt ut av ränteförväntningarna heller. Fast efter Stefan Ingves och Co har sänkt räntebanan gång på gång är det inte konstigt om hushållen reagerar. Det går inte heller att ropa på vargen för många gånger utan att trovärdigheten naggas i kanten om inga skarpa ylanden hörs.

Läs hela KI-barometern här. 

Också EU-kommissionen presenterade sin konjunkturbarometer idag. Den samlade konfidensindikatorn, ESI, för euroländerna sjönk till 102,0 i april, jämfört med reviderade 102,5 i mars. Förväntningarna enligt Bloomberg news var på en stigande indikator till 102,9.

För hela EU steg konfidensindikatorn till 106,2 i april jämfört med oreviderade 105,3 i mars. Detta sedan bland annat Storbritannien och Sverige visat stigande indikatorer. 

Fokus i EU just nu är nästa veckas besked från den Europeiska centralbanken. Den stora frågan inför mötet är huruvida det blir ytterligare en räntesänkning och hur nära ECB är att införa så kallade kvantitativa lättnader, i form av stödköp av räntepapper. En ledtråd till hur Mario Draghi och övriga centralbankschefer kommer att agera får vi på onsdag då nya inflationssiffror från Eurostat blir offentliga.



Louise Andrén Meiton är makroreporter på SvD Näringsliv. Här kan du läsa allt ifrån små spaningar av konjukturläget till analyser av större skeenden. Plus betraktelser av stämningsläget hos beslutsfattarna på Riksbanken och Finansdepartementet.
Louise Andrén Meiton

Nu kommer tydliga signaler från Riksbanken att en räntesänkning i juli är nära.

En av de två nyckelspelarna inför julimötet är vice riksbankschef Per Jansson.

I en intervju med Reuters ska Jansson ha sagt att:

”Min bedömning är att med den nuvarande situationen med inflationen är det mycket svårt för mig att se att vi inte skulle behöva agera i juli”. 

Jansson ska också ha sagt att han ser en liten risk för överhettning av svensk ekonomi och att han för närvarande fokuserar på inflationsutvecklingen.

Det är tydligt uttryckt. 

Nästa inflationssiffra från SCB kommer den 13 maj klockan 9:30.

På tal om framtiden. På tisdag kl 9.15 kommer en ny Konjunkturbarometer från KI. Både nu senast i mars och även i februari backade indikatorn vilket tyder på minskad optimism. Marssiffran landade på 101,5, just över det historiska genomsnittet på 100.

 

 

 

Louise Andrén Meiton

Hök eller duva?

De sex ledamöterna i Riksbankens direktion har som sina utländska kollegor fått vänja sig vid ornitologiska namn.

Protokollet från det senaste räntemötet beskrivs nu som ”duvaktigt”. Med vanliga ord betyder det att det är större chans att räntan sänks till 0,5 procent i juli än att den lämnas kvar på 0,75 procent.

Martin Flodén och Karolina Ekholm ville sänka räntan redan i april så vi lämnar dem därhän.

Fokus på de fyra i majoriteten som röstade för oförändrad ränta. Fokus först på Per Jansson. I protokollet säger Jansson att han har kommit ”så nära en räntesänkning man bara kan utan att rösta för den”.

 

Med enklare ord. Om Riksbanken framöver bedömer att de måste sänka sin inflationsprognos igen röstar Jansson för sänkt ränta. Då ska man komma ihåg att inflationsprognoserna har sänkts men att till exempel Konjunkturinstitutet fortfarande har en klart lägre prognos. Det finns alltså utrymme för sänkningar.

Per Jansson upprepade också att ”han kan tänka sig att rösta för en oförändrad reporänta på dagens låga nivå även med en KPIF-inflation en bra bit högre än 1,5 procent, förutsatt att ytterligare framsteg görs för att hantera riskerna med hushållens skulder.”

Det för oss direkt över till nästa intressanta person. Riksbankschef Cecilia Skingsley. 

Skingsley har länge varnat för risker med hushållens växande skulder i kombination med ett stort svenskt banksystem. I protokollet går att läsa att:

”Under förutsättning att successiva åtgärder vidtas för att stärka motståndskraften i både hushåll och banker krävdes det för henne endast måttliga nedrevideringar i inflationsbedömningen för att hon framöver ska stödja en ökad penningpolitisk stimulans.”

Cecilia Skingsleys resonemang är mycket likt riksbankschef Stefan Ingves som länge öppet efterfrågat beslut från Finansdepartementet och Finansinspektionen för att hantera framtida risker med skulderna.

Det är ett möte i det finansiella stabilitetsrådet i maj. Frågan är vilka svar Cecilia Skinglsey vill se för att rösta för sänkt ränta i juli. Tydligt är att hennes dörr för en räntesänkning står på glänt.

Cecilia Skingsley och Per Jansson är 2 av 6 ledamöter. Men jag tror inte att det blir 4-2 i juli. Blir det en räntesänkning i juli är min gissning att den blir med 6-0. Riksbankschef Stefan Ingves är pragmatisk. I protokollet använder Ingves ordet ”vänteläge”.

Vänteläge är ett ganska bra ord. Sveriges ekonomi går allt bättre men inflationen är mycket låg. För att återkomma till fågelspråket – det verkar bo några fler duvor just nu på Brunkebergstorg.

Läs hela protokollet här.

 

 

Louise Andrén Meiton

Det är april 2014. Sverige har en reporänta på 0,75 procent och en inflation KPI på minus 0,6 procent (KPIF 0,0 procent).

Trots en historiskt sett låg reporänta har alltså Sverige en lika historiskt sett låg inflation. Frågan är: varför?

I helgen höll Internationella valutafonden ett seminarium med höjdare inom centralbanksvärlden. Inledde gjorde IMF-chefen Christine Lagarde med följande ord (min översättning):

”Kommer ni ihåg när penningpolitik var tråkigt? Det var som att gå upp för en trappa, steg för steg, 25 räntepunkter per gång och varje nytt steg var väntat av finansmarknaden. Att på en middag säga att man arbetade på en centralbank var en konversationsdödare.”

Lagarde betonade att centralbankernas agerande under krisen har gjort att världsekonomin undvikit en depression. Men hon lyfter samtidigt ett antal viktiga frågor.

Ø  Kan (eller bör) centralbanker vara helt självständiga när de har fått vidare mandat?

Ø  Hur kan länder fortsätta med självständig penningpolitik i en allt mer sammankopplad ekonomisk värld?

Ø  Ska centralbanker ha mål för finansiell stabilitet eller ”luta sig mot vinden”?

Ø  Ska centralbanker fortsätta att fokusera på långa räntor också i normala tider?

Lagarde fortsatte med att specificera fyra antaganden som gällde innan krisen. 

Ø  En centralbanks mandat är prisstabilitet på medellång sikt

Ø  Spillefffekter mellan länder, över gränserna, sågs som mindre viktiga, och något som kunde hanteras med flexibla växelkurser.  

Ø  Finansiell stabilitet sköttes av myndigheter som tittade på mikrotillsyn, och centralbanker fick städa upp efter att en finansiell kris hade inträffat.

Ø  Centralbanker tittade på korta marknadsräntor

Christine Lagardes frågor gör fajten mellan Lars EO Svensson och Stefan Ingves tydliggare. Mycket handlar om penningpolitisk filosofi.

Lars EO Svensson vill se nollränta i Sverige och att Riksbanken släpper ansvaret för hushållens skulder till Finansinspektionen.

Stefan Ingves anser i sin tur att skuldsättning är något en centralbank måste ta hänsyn till, alla räntebeslut fattas på räntemötena.

Oavsett filosofi funderar jag på vad en räntesänkning med 0,25 punkter till skulle få för effekt?

Många företag bör redan idag kunna låna billigt om de vill investera. Någonstans är det också företagens satsningar som bör skapa nya jobb, högre priser och högre löner. Men som Leif Johansson resonerade i vintras, företagen har aldrig kunnat låna så billigt men politisk osäkerhet och osäkerhet kring efterfrågan gör att de väntar.

Samtidigt har det aldrig varit enklare att som konsument jämföra priser och välja den billigaste leverantören, som på pricerunner.com eller prisjakt.nu. Det bör påverka företagens möjlighet att höja sina priser.

Samtidigt blir det multinationella konsumtionsföretagen bara större och större. Någonstans bör det finnas en Walmart, Carrefour, Media markt och H&M effekt där enskilda jättar styr prisbilden på många marknader samtidigt.

Kanske har dagens centralbanksvärld blivit ett race mot nollkanten där den svenska Riksbanken kanske tvingas sänka ännu mer bara för att ECB och Fed har låga räntor?

Vad innebär det för risker om mer inflation skulle komma via en försvagad krona och inte via en förbättrad ekonomi?

Många frågor men få svar. En sak är säker. Jag håller med Christine Lagarde, penningpolitik är i alla fall mindre tråkigt idag en tidigare.

Vill ni läsa en längre text från IMF  om Monetary Policy in the New Normal – klicka här

 

Louise Andrén Meiton

Till alla er som har undrat hur Stefan Ingves och Lars EO Svensson kan ha så fundamentalt olika åsikter. Här kommer några ledtrådar från min intervju med Stefan Ingves. (Den längre intervjun publiceras i morgon lördag)

Stefan Ingves om…

Lars EO Svensson synpunkter om Riksbankens roll och önskan om en sänkt ränta…
– Jag känner väl till hans resonemang men han har inte övertygat mig.

Var skiljer ni er år?
– Jag anser att en centralbank är en väldigt integrerad del av den finansiella sektorn. Om man råkar ut för det som kallas skulddominans får man bekymmer förr eller senare.

Kan er olika bakgrund spela roll. Du har löst kriser på IMF när Lars EO Svensson har en mer akademisk karriär?
– Det vet jag inte. Det är möjligt. Jag har sett en rad ekonomiska bekymmer inifrån under årens lopp och det är ingenting som man ska försätta sig i.

 

Louise Andrén Meiton

KPI-inflation åstakt mars: -0,6 procent

KPIF-inflation årstakt mars: 0,0 procent

Även när Riksbankens egna räntesänkningar har räknats bort landade alltså KPIF-inflationen på noll.

Noll är väldigt långt från 2 procent. Noll måste ge riksbankscheferna ännu mer huvudvärk.

Riksbankens räntebesked i onsdags med en sänkt räntabana fick ytterligare några prognosmakare att byta fot. Nu talar allt fler om en räntesänkning vid julimötet.

Ni som följt bloggen vet att banken Nordea spådde tidigast höjning av alla 12 tillfrågade prognosmakare. Men nu har bankens ekonomer bytt fot, höjningen i december har ersatts av en sänkning i juli.

KI-chefen Mats Dillén uppmanar nu Riksbanken att sänka till 0,5 procent och lyfter tanken om en nollränta också i Sverige. 

Själv tänker jag att det är en svår kamp som Riksbanken för. Riksbanken kan påverka situationen i Sverige men hur möter man globala faktorer och skeenden?

Det får bli en längre text om det utmanande inflationsläget snart.

Louise Andrén Meiton

Nu börjar det dra ihop sig inför ett nytt räntebesked från Riksbanken. Jag har mailat ut en enkät till 12 chefsekonomer/prognoschefer och nu har nästan alla svarat.

Vanan trogen har jag frågat när en första höjning av reporäntan kommer. Jag har ställt samma fråga vid tre tillfällen (hösten 2013,  vinter 2014) och varje gång har höjningen flyttats fram i tiden.

Värt att notera är att bara en av bedömarna tror på en höjning i år. I stället är det april 2014 som får flest röster.

Nya bedömningar:

Annika Winsth Nordea: december 2014 (tidigare prognos oktober 2014)

Tor Borg SBAB: februari 2015 (tidigare prognos oktober 2014)

Anna Öster Länsförsäkringar: april 2015 (tidigare prognos februari 2015)

Heidi Elmér Skandia: april 2015 (tidigare prognos februari 2015)

Håkan Frisén SEB: april 2015 (tidigare prognos februari 2015)

Henrik Eriksson Nykredit: april 2015 (tidigare prognos sista kvartalet 2014)

Magnus Alvesson Swedbank: andra kvartalet 2015 (tidigare prognos december 2014)

Jesper Hansson Konjunkturinstitutet: juli 2015 (tidigare prognos februari 2015)

Marie Giertz Svensk exportkredit SEK: juli 2015 (ny deltagare)

Roger Josefsson Danske bank: Andra halvåret 2015, troligen vid septembermötet (tidigare prognos sommaren 2015)

Pär Magnussson RBS: Tidigast andra halvan av 2015 (ny deltagare)

 

Första gången jag ställde frågan fanns det bedömare som trodde på en höjning från 1 till 1,25 procent vid mötet nu i april. Verkligheten blev att Riksbanken sänkte räntan i december till 0,75 procent.

Nyligen gick Konjunkturinstitutet ut och förespråkade ytterligare en sänkning till 0,5 procent.

 

I enkäten är det ganska många som talar om en möjlig sänkning vid Riksbankens julimöte.

Jag själv har svårt att se att Riksbanken skulle sänka nästa vecka. Men det kommer fler räntemöten i år. Inget är skrivet i sten. Inflationen blir nyckeln.

 

Tidigare vice riksbankschefen Lars EO Svensson vill fortfarande se att räntan sänks mot noll i Sverige. EO Svensson vill också att Riksbanken bara ska fokusera på inflationen och arbetsmarknaden så länge inte Finansinspektionen varnar för hot mot den finansiella stabiliteten.

Men förslaget möts av både ris och ros från KI:s Mats Dillén och Skandias Heidi Elmér. ”Nu har vi ett system med ett delat ansvar mellan FI och Riksbanken och kanske skulle E O Svenssons förslag underlätta ansvarsfördelningen”, säger Dillén. Men Heidi Elmér menar att frågan är mer komplicerad: ”Det är bra med en tydlig ansvarsfördelning men verkligheten är sällan lika enkel som en uppritad karta.”