Annons

Andrén Meitons Makro

Louise Andrén Meiton

Louise Andrén Meiton

Hur skapas pengar i dagens ekonomi och hur fungerar egentligen kvantitativa lättnader, när centralbanker stödköper räntepapper?

Bank of England har placerat Ryland Thomas i centralbankens guldreserv för att förklara allt. Resultatet ser ni här. 

Titta på klippet om ni vill förstå hur Storbritanniens centralbank förklarar dagens komplexa ekonomiska värld, eller om ni bara vill se stora mängder guld.

 



Louise Andrén Meiton är makroreporter på SvD Näringsliv. Här kan du läsa allt ifrån små spaningar av konjukturläget till analyser av större skeenden. Plus betraktelser av stämningsläget hos beslutsfattarna på Riksbanken och Finansdepartementet.
Louise Andrén Meiton

Tänk Alan Greenspan, Ben Bernanke och nu Janet Yellen. Alla tre har de har de lett en mycket stor styrelse och fattat väntade och oväntade beslut i ett enda rum, ”The Board Room”, styrelserummet hos Federal Reserve i Washington.

Åtta gånger om året träffas här styrelsen i Washington och alla presidenterna för de regionala Fedbankerna. Det är alltså här som beslutet att höja den amerikanska räntan kommer att tas, någon gång i en inte alltför avlägsen framtid. 

För att inte riskera att spilla på mattan, eller bordet, fick jag lämna kaffemuggen utanför. Men jag fick komma in. Mina bilder är inte de bästa, jag är reporter inte fotograf, men ni får hålla till godo med det. Givetvis är det mycket amerikanskt, flaggor, stora möbler och en enorm takkrona.

Först korridoren utanför:

DSC_0309

Om vi gläntar på dörren syns styrelsebordet med plats för 19 personer.

DSC_0319

Ordförande Janet Yellens stol, alla i styrelsen i Washington har varsin stol med namn på.

DSC_0311

Alla Fedchefer får plats kring bordet. Runt om sitter all personal. De som ska tala och presentera analyser får sitta närmare bordet, som på väntelista. Ni som någon gång har läst ett Fedprotokoll vet att deltagarlistan är lång, mycket lång.

DSC_0312

Givetvis är den amerikanska flaggan på plats. Takkronan är inte av storlek small. Men det är egentligen ingenting i rummet. Jämför höjden på dörren med takhöjden så inser ni volymen.

DSC_0313

Alla presidenter för de lokala kontoren turas om att ha rösträtt. Förutom presidenten i New York som är vice ordförande i det räntesättande rådet FOMC och alltid röstar.

Ni som vill nörda till det riktigt, kolla om ni har en dollar i plånboken. På varje dollar syns vilken av lokalbankerna som har tagit fram den, genom en bokstavs och sifferkombination. A1 är exempelvis Boston.

Karta över hur den amerikanska centralbanken är organiserad. Det är ett tungt fokus österut, västerut finns bara San Francisco. Men gissa vilket ramaskri det skulle bli om något ändras. Allt är politik.

DSC_0314

Saturnuslampor. Inredningsarkitekten ska ha varit fascinerad av rymden. På väggarna hänger olika temporära utställningar och modern konst. Just nu finns bilder om centralbankens 100 års firande.

En gång ska Federal Reserve ha bytt konst med den franska centralbanken, i en temporär utställning. Kanske flyttade en Andy Warhol öster ut och en Monet västerut.

DSC_0322

Här ser ni nästan hela marmorbyggnaden. Den är helt enkelt så stor att min kamera inte klarade av att fotografera hela. Arkitekt Paul Philippe Cret.

DSC_0344

Redan på 30-talet insåg grundaren president Woodrow Wilson att USA:s ekonomiska systemen kan behöva modifieras, en tanke som känns än viktigare idag, över fem år efter finanskrisens akuta skede.

”We shall deal with our economic system as it is and as it may be modified. Not as it might be if we had a clean sheet of paper to write upon. And step by step we shall make it what it should be.”

Idag är debatten livlig om hur nästa kris ska kunna undvikas. Makrotillsyn är ett modeord där som här i Sverige. Återstår att se om de lyckas. Det finns farhågor att centralbankens mycket expansiva penningpolitik ska skapa nya problem längre fram.

DSC_0323

 

 

Louise Andrén Meiton

Fem väntade och oväntade saker efter att ha varit i Washington och provat på de amerikanska kollegornas jobb som Fed-bevakare.

1)  Kontakter kontakter kontakter. Jag kunde inte undgå att se hur en stor tidnings journalist lyckades få till privata pratstunder med det ena högdjuret efter det andra. Lutade mot väggen i korridoren, en bit ifrån minglet inför samme persons stundande tal. Inte förvånande egentligen, mer ett konstaterande. 

2) Embargo. Japp. Pressmeddelanden och tal från Federal Reserve finns tillgängliga i förväg fast med embargo. När det gäller räntebesked fick alla som ville läsa först lämna ifrån sig sin mobiltelefon och sen gå in i ett speciellt rum. Tyvärr räckte inte min ackreditering dit. Men det förklarar varför de amerikanska tidningarna är sjukt snabba med sina analyser. De tänker inte fortare än oss i Sverige. De får veta i förväg. Något som svenska Riksbanken gärna får överväga!

3) Nervositet. ”Jag var jättenervös när jag skulle ställa min fråga till Janet Yellen”, berättade en erfaren journalist. Jag förstår helt. När det bara är presskonferens och inga individuella intervjuer blir frågorna färre. Dessutom är det givetvis en liten prestigekamp att ställa den bästa och smartaste frågan.

Sittandes på plats D6 (fjärde raden) var det inte ens idé att räcka upp handen. Alla frågor gick till första och andra raden. Från mitt håll såg presskonferensen ut som en skolklass där alla vill visa att det kan. Armar sträckta i luften – jag vill, låt mig få fråga!

4) Modern konst. Ni läste rätt. Modern konst. Federal Reserve i Washintgon är full av modern konst, som en Andy Warhol. I taket hänger Saturnuslampor, en av inredningsarkitekterna ska ha varit väldigt fascinerad av rymden. Byggnaden var långt vackrare inuti än jag väntat mig.

5) Janet Yellens stol. Hos Riksbanken har alla direktionsmedlemmar en egen namnbricka i mässing. Hos Federal Reserve har de 6 i styrelsen Washington varsin stol. Namnet står i mässing på stolsryggen. Beroende på möte flyttas stolarna runt till rätt plats.

Mötesrummet hos Fed användes för övrigt under andra världskriget. Det var ett av få tillräckligt stora mötesrum med luftkonditionering. Det är alltså inte bara ekonomihistoria som skapats där.

Nu ska jag boarda planet mot Köpenhamn. En oerhört spännande vecka är över. Mer bilder kommer när uppkopplingen tillåter. Nu ska jag smälta alla intryck.

 

Louise Andrén Meiton

Federal Reserve. Washington. Bara internationella reportrar sitter kvar och filar på sina alster. Amerikanarna fick läsa pressmeddelandet i förväg i ”the lock-up”. Jag har aldrig skrivit en nyhetstext lika snabbt. Det är troligen inte mitt bästa alster.

Men jag var här. Liksom Janet Yellen. Bildbevis kommer här. Ni har kunnat följa allt i livebloggen.

 

DSC_0303

Nu pustar jag ut och väntar på godkännande från kvällsdesken Malin Ånell. Vår USA korrespondent i New York Erik Bergin fixar webbversionen.

Samtidigt smälter jag alla intryck. Janet Yellen framstod som väldigt mänsklig. Det är tydligt att hon drivs av att hjälpa människor att få ett nytt arbete. Det var också när hon pratade om vanliga amerikaner som hennes språk blev mer levande. Hon sa något i stil med att: ”Kids are schacking up with their parents, but wanting a place of their own”. Just ordet shacking är väldigt långt ifrån det vanliga penningpolitiska ekonomispråket.

Det finns något befriande med det. När beslutsfattare blir människor och inte maskiner.

Som första kvinnliga chef för den amerikanska centralbanken har Janet Yellen ett tufft jobb. Hon ska vara överbefälhavare. USA uppskattar tydliga ledare. Min hjärna är för mosig för att tolka tydligheten idag. Hon gav ganska långa svar men jag var aldrig på en Bernanke presskonferens och har lite att jämföra med.

I stället är det just ”shacking” jag tar med mig härifrån. I morgon fortsätter mitt äventyr här. Jag ska tillbaka hit men då är allt off the record. Har jag tur får jag kanske se ”the board room”, styrelserumment. Men man ska inte gapa efter för mycket. Att höra Janet Yellen resonera var stort nog.

DSC_0305

Yellen i fokus

DSC_0294

Stort fokus

 

Louise Andrén Meiton

Washington. Onsdag morgon lokal tid. Utanför på gatan slamrar det från ett bygge. Lite längre bort i stan träffas alla höga chefer i centralbanken Federal Reserve för räntemöte.

När mötet är över är det dags för nya ordföranden Janet Yellen att möte pressen. Hon beskrivs som en karbonkopia av Ben Bernanke. Men om hans jobb kan liknas vid en brandmans ska Yellen under de kommande åren agera orkesterledare när räntan ska höjas samtidigt som alla delar av ekonomin, orkestern, behöver vara med på tåget.

Till skillnad från den svenska Riksbanken har Fed ett dubbelt mandat, de ska hålla koll på priserna och på jobben. Oron, för att fortsätta i orkesterdiket, är att några instrument ska spela för snabbt (inflation), när andra inte ens kommit igång (arbetslöshet).

Kärnfrågan idag är hur många amerikaner som skulle kunna jobba, men inte jobbar. Arbetslösheten har fallit kraftigt men av delvis fel orsaker. Många människor har helt enkelt lämnat arbetskraften, antingen för att de inte orkar söka jobb längre, eller för att de har valt att pensionera sig tidigare.

När jag igår träffade den amerikanske professorn Kenneth Rogoff resonerade han kring det. Hans oro var att centralbanken av rädsla för inflation skulle börja att höja räntan för tidigt, och då missa att människor som lämnat arbetsmarknaden nog kan komma tillbaka, om tiderna blir bättre.

DSC_0241

Kenneth Rogoff, professor Harvard

Vad gäller dagens möte trodde Rogoff att Fed nu ska ludda till sina mål för arbetslöshet och inflation, gränsen på 6,5 procents arbetslöshet var utspelad enligt honom. Tidningen Wall Street Journal skriver att det mest troliga är att Janet Yellen beskriver hur ekonomin bör se ut, den dag i framtiden de börjar att höja räntan.

Klart är att allt ljus blir på Janet Yellen idag. Presskonferensen börjar 19:30 svensk tid. Om bara tekniken är med oss blir det liveblogg på nliv.se. Jag nuddade i alla fall Mr Harvards berömda fot igår, kan det ge tur på tentor kan det kanske funka också på presskonferenser tänker jag.

DSC_0235

 

Louise Andrén Meiton

Wall Street. Få gatunamn har samma laddning. Trots att gatan i sig inte är spektakulär har den fått ge namn åt hela New Yorks finansvärld.  Trots att många banker har flyttat sina huvudkontor norrut på Manhattan. Men kvarteren kring Wall Street har fortfarande en speciell stämning.

Där finns också centralbanken Federal Reserves viktigaste kontor utanför Washington. Högste chefen i New York, William Dudley, är en tungviktare i det räntebeslutande rådet FOMC. Nytt möte nu tisdag-onsdag i Washington, mer om det strax!

DSC_0197
Pampig entré

Det är också här som alla marknadsoperationer sker. När väl räntan kommer att höjas sker det rent praktiskt härifrån. Under markplan finns också Feds guld. En av många anledningar till att centralbanken har en egen beväpnad polisstyrka som vaktar ingången. (För bild kolla min Twitter @louisemeiton)

Det var också i New York kontoret som alla bankchefer samlades under finanskrisens mest akuta fas. De åkte in i smyg med sina bilar, ner i garaget och sen upp till konferensrummet på första våningen. Hur spektakulärt var då det viktiga rummet…?

Jag besökte det idag och ärligt talat var det lite av en besvikelse. Ni ser själva på bilden. Ett hyfsat ordinärt konferensrum. Men ändå ett historiskt viktigt rum. Det var här som investmentbanken Lehman Brothers inte räddades.

DSC_0192

Helgen innan Lehman Brothers kollapsade var rummet fyllt av bankchefer, som också fick slå sig ihop i mindre grupper för att jobba fram lösningar. Grupparbeten i lokalen intill som är Fed:s matsal. Det var alltså här det inte hände. Ingen lösning togs fram. Följden vet vi alla. Kris. 

DSC_0196

Ett lästips om Fed:s roll under krisen är David Wessels ’In Fed we Trust’. Jag läser den själv just nu.

Den amerikanska centralbankens agerande är också idag en nyckelfaktor för hela världsekonomin. På onsdag är det dags för nya ordföranden Janet Yellen att hålla presskonferens. Jag hoppas kunna liverapportera därifrån. Räntan väntas inte höjas på länge men kanske kommer Yellen och övriga Fedchefer fram till att deras Forward guidance måste ändras.

Nu har de strikta mål för inflation och arbetslöshet men förväntningar finns om att de, för att använda journalistspråk, ska ludda till det. Helt enkelt byta siffermål till lite mindre precisa löften.

Kanske kommer Janet Yellen också att införa presskonferenser efter varje möte. Den dag Fed verkligen börjar att höja räntan kommer de att behöva kommunicera oerhört väl.

Till sist bjuder jag på en irländsk orkester, St Patrick’s Day firas stort här idag. I morgon fortsätter min USA resa nordost. Mer bloggande kommer!

DSC_0209

Louise Andrén Meiton

Ni vet känslan av att ha en sten i skon, det skaver obekvämt men det kan samtidigt vara svårt att få ut eländet.

Detsamma gäller skuggbanksektorn i Sverige. Frågan ’vad är en bank?’ har inte längre något enkelt svar.

Jag fick just mail från flygbolaget Norwegian. Inte nog med att flygbolaget satsar på blancolån upp till 400 000 kronor. Nu marknadsförs kreditkortet. Årsavgiften är 0 kronor men räntan desto högre.

Info från bankens hemsida:
Nominell räntesats 16,99% p.a.
Effektiv ränta 18,32%

Det är klart högre än till exempel storbanken Swedbanks 11,45%.

En hög ränta är ett fiffigt sätt att tjäna pengar när kunden inte betalar tillbaka inom utsatt tid. Räntan läggs på skulden som växer.

Norwegian är inte ensamma. Matvarukedjorna Coop och ICA har varsin bank. IKEA-koncernen har Ikano. Elektronikkedjan SIBA äger Resurs bank tillsammans med Nordic capital. Det man inte kan tjäna på TV-apparater, flygresor eller fläskfilé går att dra hem på blancolån eller kreditkort.

Det är givetvis upp till var och en att hålla koll på sin privatekonomi men min poäng är att allt fler vill vara bank. Det säger något om samhället. Det ger mig känslan av att ha en sten i skon.

 

Noterar att Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) ska utreda just skuldsituationen i Sverige. Frågorna som ställs är:
* När utgör en skulduppbyggnad ett problem?
* Är Sverige i en sådan situation i dag?
* Hur bör detta i så fall påverka den ekonomiska politiken?
* Bör de svenska lånemarknaderna reformeras? 

Forskarna Peter Englund, Bo Becker, Torbjörn Becker och Pehr Wissén ingår, arbetet leds av Stefan Sandström och Emma Spånberg. I januari nästa år får vi veta vad de har kommit fram till.
Louise Andrén Meiton

På tal om den låga inflationen (KPI årstakt -0,2 procent i februari)

Jag har eftersökt ett litet snällt inflationsmonster. Något som skulle få priserna att stiga så att inflationen landar på ett bekvämare avstånd från nollgränsen.

Men kanske är den låga inflationen tecken på något bra. De senaste dagarna har jag pratat med flera olika bedömare som analyserar arbetsmarknaden.

En möjlig förklaring till den låga inflationen kan vara att det finns många människor i Sverige som vill jobba men inte har ett jobb.

Enkelt uttryckt.
Om tio personer slåss om ett jobb kan de inte ställa höga lönekrav – konkurrensen sker mellan de arbetssökande.
Om tio företag slåss om en person kan han eller hon däremot kräva högre lön – konkurrensen sker mellan företagen.

Löneinflation bör alltså komma när arbetslösheten har faller ner mot jämviktsarbetslösheten. Hur långt därifrån vi är idag är bedömarna oense om. Regeringen tror på lägre jämviktsarbetslöshet än exempelvis Konjunkturinstitutet.

Nu är det inte säkert att alla yrken kommer att få löneinflation. Det finns en risk att bristen på högutbildad arbetskraft kommer att öka, de grupperna skulle ha ett bättre förhandlingsläge vad gäller lön, vilket skulle öka inkomstskillnaderna i samhället. 

Men visst är det glädjande om den låga inflationen är tecken på något gott. Fast jag skulle fortfarande vilja träffa det lilla snälla inflationsmonstret. För deflationsmonstret är inte snällt alls.

 

Till sist måste jag bara tipsa om en sak: Johan Hellekant och Jacob Bursells artiklar om progressiv avskrivning.
Mailet från byggbolaget JM:s finanschef är talande för svensk byggmarknad och bostadspolitik.  

”Vi är nu tätt formerade inom JM, Skanska och NCC samt våra respektive revisorer Ernst&Young, KPMG och PWC. Vi alla är rörande överens om nödvändigheten att skapa arbetsro genom att fort neutralisera den varböld som rådande K2-rege1 innebär för bostadsrättsmarknaden. Kundrisk och politisk risk är också ingridienser.” (…) ”Vi forsöker att agera icke-publikt men mediarisken är ju ständigt där.”

 

 

Louise Andrén Meiton

”Weak economic conditions are likely to warrant exceptionally low levels of the federal funds rate for some time.” 

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve (Fed) lovar i december 2008 att hålla styrräntan exceptionellt låg under en tid framöver. Styrräntan hade sänkts nästan till noll, då återstod att lova mera.

Att ge framtida vägledning, ’forward guidance’, hade visserligen skett tidigare men orden fick större makt när ammunitionen till räntevapnet var slut. I dag använder Fed, Bank of Japan, Bank of England och den Europeiska centralbanken olika varianter av just forward guidande.

Nu har Andrew Filardo och Boris Hofmann på Bank for International Settlements  (BIS) grottat ner sig i fenomenet. Rapporten som finns på BIS hemsida är intressant läsning. Författarna konstaterar att centralbankernas löften om låga räntor måste vara trovärdigt, tydligt kommunicerat och rätt tolkat för att fungera.

Det är heller inte enkelt att veta vilken effekt alla uttalanden har haft. Ofta har löften skett samtidigt som andra åtgärder, som när den amerikanska centralbanken startat stödköp av räntepapper. Slutsatsen blir att det är för tidigt att utvärdera. 

Mest spännande blir Filardo och Hoffmanns tankar på slutet. Författarna varnar för risker för den finansiella stabiliteten. Farhågan stavas finansiell dominans, att centralbankernas penningpolitik styrs av en oro för hur de finansiella marknaderna ska reagera. Det kan leda till att styrräntor börjar att höjas för sent och att finansiella obalanser ökar. Bara den blotta möjligheten att detta kan ske skulle kunna uppmuntra ett överdrivet risktagande och nya finansiella sårbarheter.

Just relationen centralbankerna och de finansiella marknaderna är intressant. När Fed chefen i Chicago Charles Plosser var i Stockholm i maj i fjol talade han bland annat om att Fed behöver visa vem som bestämmer. Detta var innan stödköpen hade börjat att trappas ner. Då sa Plosser: ”Det är en väldigt farlig väg att gå om vi är rädda för att minska stödköpen bara för att det skulle förvåna eller misshaga de finansiella marknaderna”.

Risken är helt enkelt att styrräntorna hålls låga för länge, att investerare på finansmarknaderna men också vanliga människor vänjer sig vid de låga räntorna och fattar beslut därefter. Beslut som vid ett högre ränteläge ter sig mindre kloka.

Just samma oro finns hos den svenska Riksbanken men då gäller det hushållens köksbordskalkyler, att hus och lägenheter köps vid dagens låga boräntor. Räntor som i Riksbankens framtidsbild kommer att vara betydligt högre.

Just nu lovar ECB att hålla räntorna låga eller lägre under en utdragen tidsperiod. Amerikanska Fed har satt upp gränser för arbetslöshet och inflation på kort och lång sikt. Om ’forward guidance’ är en temporär företeelse eller något bestående återstår att se. 

Värt att notera är att också den dåliga träffsäkerheten i Riksbankens räntebanor nämns. SvD Näringsliv har tidigare visat att ingen räntebana hittills har fått rätt på lång sikt. BIS rapporten visar att samma sak också gäller centralbankernas räntebanor i Nya Zealand, Norge och Tjeckien. En klen tröst för prognosmakarna på Brunkebergstorg kanske. 

Louise Andrén Meiton

Kort nörderi. Den 11 mars klockan 9:30 kommer nästa inflationssiffra från SCB. Håller sig KPI-inflationen fortsatt kring noll och KPIF-inflationen låg ökar det trycket på Riksbanken inför aprilmötet.

En sänkt ränta känns mindre troligt efter den starka tillväxtsiffran nyligen. Men kanske kan den första höjningen skjutas på framtiden – och räntebanan sänkas något.

Låg inflation, oväntat stark tillväxt och hushåll som lånar allt mer. Ordet dilemma passar väl. Det är inga enkla beslut för riksbankscheferna.