Annons

Andrén Meitons Makro

Louise Andrén Meiton

Louise Andrén Meiton

Nyligen var jag i Oslo för att intervjua centralbankschefen Øystein Olsen i samband med hans årliga tal. Förutom att det fortfarande är galet dyrt med mat i Oslo (trots svagare norsk krona) slogs jag av att landets självförtroende verkar vara naggat i kanten.

Norge har en period bakom sig där de har levt gott på ett högt oljepris samtidigt som oljefonden stigit kraftigt i värde. Den som gillar att blir avundsjuk kan gå in på Norges banks hemsida och se hur fonden sekund för sekund blir allt mer värd. Norge hade helt enkelt pengar att köpa aktier för när hela världsekonomin gungade under finanskrisen och gjorde uppenbarligen många fynd.

Varför då ett naggat självförtroende? Det höga oljepriset har gjort industrin lönsam med stigande löner som följd. Nu börjar många varna för att norsk industri inte är tillräckligt konkurrenskraftig. Skulle oljepriset falla ligger norska företag illa till. Som Øystein Olsen uttryckte det:

”- Det är ett faktum att norska löner är runt 60 procent högre än många av våra handelspartners, vi ligger kanske 25 procent högre än svenska löner. De höga lönerna innebär höga kostnader vilket gör Norge sårbart den dagen vår bytesbalans mot utlandet försvagas. Över tid kan inte norska löner fortsätta att växa i otakt med våra konkurrenter. Jag vill också att produktiviteten ökar.”

När jag träffade den norska banken DNB nors chefsekonom Øystein Dørum i Stockholm resonerade han på samma sätt:

– Vi har en ekonomi som har blivit väldigt beroende av oljeverksamheten. Faller oljepriset till 50 dollar fatet kommer många norska företag att få det slitsamt. Var tionde arbetsplats har en direkt eller indirekt koppling till oljan.

Investeringarna i oljesektorn väntas också bli lägre under de kommande åren vilket påverkar hela landets tillväxt negativt.

Också landets finansminister Siv Jensen är oroad – norsk ekonomi är för sårbar – sa hon i en intervju med min kollega Katarina Hugo.

Men igen, varför sämre självförtroende? Helt enkelt därför att det dyker upp orosmoln kring Kinas ekonomi. Kina är en viktig råvaruimportör, skulle det bli avsevärt lägre fart i Kina kommer troligen oljepriset att falla. Samtidigt borrar USA upp allt mer skifferolja. Ökat utbud = lägre pris.
Dessutom inser allt fler att mer miljövänliga alternativ måste bli framtiden.

Norge inser att oljefyndigheterna är en enorm skatt men på lånad tid. Landet behöver vara redo den dag oljan sinar eller priset faller.

Sedan dämpas självförtroendet av att priserna på bostäder oväntat föll under fjolåret. Men det är en helt annan historia, mer om norska bostadspriser blir det om några dagar.

 



Louise Andrén Meiton är makroreporter på SvD Näringsliv. Här kan du läsa allt ifrån små spaningar av konjukturläget till analyser av större skeenden. Plus betraktelser av stämningsläget hos beslutsfattarna på Riksbanken och Finansdepartementet.
Louise Andrén Meiton

Ju mer jag läser om BNP-siffran desto mer konfunderad blir jag. En sak är klar – jag vill inte byta jobb med statistikerna på SCB. För…

1) Det var jättestarka siffror.

En tillväxt på över 3 procent under det fjärde kvartalet jämfört med året innan fick mig, och många andra, att höja på ögonbrynen.
Även helåret var starkare än väntat. När jag mailade bedömare tidigare och veckan och bad om deras prognoser för helåret var det bara Nordea som trodde på en så hög siffra som det faktiskt blev – 1,5 procent.

2) Men BNP handlar om att mäta värdeökningar. 

Denna förklaring fick jag av Birgitta Magnusson Wärmark på SCB tidigare i veckan:

”BNP är det samlade värdet av produktionen av varor och tjänster, och då mäter man värdeökningen i varje led av produktionsprocessen.

Dvs värdeökningen för ett bröd består av 1. Försäljningen av bröd minus insatsvaror och tjänster (exempelvis mjöl, fett, vätska, elförbrukning, städning) för tillverkningen. 2. Detaljhandelns påslag (marginal) för att sälja brödet, vilket motsvarar deras försäljning minus kostnader för inköpta varor och tjänster.

Man lägger alltså ihop värdeökningen i varje förädlingsled, och den ska motsvara ersättning till arbete och kapital, dvs löner, sociala avgifter och driftsöverskottet, som ska täcka kapitalförslitning och vinst.”

Det säger sig självt att det inte är en alldeles enkel beräkning.

3) Data kommer också från utlandet. 

Ta ett lastbilsföretag, som tillverkar i Brasilien och exporterar till Argentina. En del av den tillverkade lastbilen ska räknas hem till svensk BNP. Det heter merchanting. SCB definierar det som: svenska företags handelsmarginal vid köp och försäljning av produkter som både tillverkats och sedan sålts utomlands utan att först ha importerats till Sverige.

4) Bara svenskars konsumtion ska räknas med. 

Nu kanske jag är fredagstrött men jag betvivlar att alla kontantköp runt om i Sverige loggas efter om den som handlar är svensk medborgare eller turist. Människor som bott i Sverige längre än ett år ska dessutom räknas med, fast inte ambassadpersonal för de tillhör sitt eget land.

Summa summarum är tillväxten mätt som Bruttonationalprodukt en intressant men osäker siffra. Vi journalister tenderar att gilla siffror men kanske är det bäst att säga att tillväxten i slutet av fjolåret var oväntat stark. Exakt hur stark vet vi faktiskt först om några år. Fast även den sista siffran bör nog följas av några om och men.

Louise Andrén Meiton

Premiär! Dags för ett första inlägg min makroblogg. Här hoppas jag kunna skriva om nördigt intressanta siffror och stora skeenden, allt inom ekonomins värld.

Jag börjar på spåret nördigt intressant. Idag kom ny Finansmarknadsstatistik från SCB. Via telefon får jag hjälp av Elin Henriksson på SCB att hitta rätt bland alla siffror. Det är inget litet Exceldokument. Ni hittar det själva här.

Statistiken är intressant eftersom den visar hur de svenska hushållen lånar och sedan en tid tillbaka också vilka räntor de får. Hushållens stora lån är bland annat Riksbankens stora orosmoln eftersom det finns risk för skulddominans enligt riksbankschef Stefan Ingves.

Dagens siffror visar också att bolånen fortsätter att öka, tillväxttakten var 5,1 procent i januari.

Svenskarnas bolån är nu: 2 349 miljarder kronor, varav 979 miljarder är på bindningstider på ett år eller längre. En majoritet av bolånen är alltså med rörlig ränta.

(syns i Excel flik 4.4 – 4.16, tabell 4.8)

SCB redovisar nu också räntestatistik. Lägst ränta i januari ska bindningstid på ett år vara: 2,29 procent. Rörlig ränta och tremånaders ränta gav i snitt 2, 39 procent. Det är avsevärt lägre än i höstas och ett tydligt tecken på att Riksbankens räntesänkning i december sänkt också boräntorna. I oktober var den rörliga räntan 2,61 procent i genomsnitt enligt SCB.

(syns i Excel flik 5.3 – 5.14, tabell 5.6.4)

SvD Näringslivs egen räntekarta visar samtidigt tydligt att det går att pruta sig ner till klart lägre boräntor. Många läsare har rapporterat in 3-månaders boräntor klart under 2 procent, med 1.74 procent som lägst. Medianräntan för januari och februari är 2,29 procent.

När räntepanelen träffades nyligen var också rådet att förhandla sig till en rörlig boränta på 2,1-2,2 procent. 

Till sist. Blancolånen. Ett ämne jag skrivit om på sistone. Här visar SCB:s statistik att också blancolånen växer. Januarisiffran är på 198,8 miljarder kronor, nästan 2 miljarder mer än i december. Kanske skedde en del av julhandeln med lånade pengar, eller var det ett sätt att betala resan till solen.

(syns i Excel flik 4.4-4.16, tabell 4.11.1)

Vad betyder då alla siffror? Att svenska hushålls skulder fortsätter att öka oroar Riksbanken. Samtidigt är inflationen låg och direktionen på Brunkebergstorg sitter i en verklig rävsax. Det gör Aprilmötet allt mer spännande. Kanske är ännu en sänkning av reporäntan möjlig?

För er som inte fått nog av nörderi kan läsa senaste protokollet från Riksbanken här.