Synpunkter på sjukvårdsreformen

Jag är som bekant inte euforisk över den sjukvårsreform som senaten kompromissat fram, men om den nu går igenom (vilket det mesta talar för) är det ändå det bästa som hänt i USA inrikespolitiskt i år, och förmodligen på flera decennier.

Ansedda statsvetaren Theda Skocpol, som bland annat tilldelats Skytteanska priset, kallar sjukvårdsreformen det största framsteget för det amerikanska sociala skyddsnätet sedan Social Security infördes 1935.

Jonathan Chait har en bra synpunkt som sällan lyfts fram: republikanernas trotsålderbeteende under sjukvårdsreformen (och under allt annat som hänt i år) innebar för all del att det var svårt och omständigt att få ihop 60 röster, men det innebär även något ganska positivt för demokraterna: den reform som nu lär röstas igenom blir betydligt mer liberal och omfattande än den skulle ha blivit om republikanerna faktiskt samarbetat, och försökt få igenom kompromisser.

De kompromisser som nu genomfördes kom från moderat konservativa demokrater, Nelson, Lincoln, Conrad och Lieberman (oberoende), inte från desto mer konservativa republikaner.

Så länge republikanerna fortsätter vara the party of no har de inte heller särskilt mycket att säga till om i förhandlingarna.

Ezra Klein påpekar att reformen är i stort sett identisk med den som Obama utlovade som presidentkandidat, men eftersom de flesta av USA:s pundits var för upptagna med att analysera Bill Ayers-konspirationsteorier under 2008 för att faktiskt läsa Obamas sakpolitiska förslag är de nu chockerade att han ”sviker” sina löften.