En del av Obamas pris till Reinhold Niebuhr

Vaknade precis till liv av att mobilen surrade och insåg omedelbart: någon här i USA har fått fredspriset. Mycket riktigt var det så.

Jag ska återkomma närmare om Obamas fredspris, men min första reaktion var att tänka på teologen Reinhold Niebuhr.

Under den tid då jag följde Obamas presidentkampanj dök Niebuhrs namn ideligen upp som en influens för Obamas utrikespolitik och generella syn på omvärlden. I fjol läste jag Niebuhrs två mest berömda böcker, ”The irony of American history” och ”Moral man and immoral society”. Det var slående hur mycket hans retorik och hans syn på världen påminde om Obamas.

David Brooks på New York Times uppmärksammade det här i en krönika om Obama och Niebuhr:

”Out of the blue I asked, “Have you ever read Reinhold Niebuhr?”

Obama’s tone changed. “I love him. He’s one of my favorite philosophers.”

So I asked, What do you take away from him?

“I take away,” Obama answered in a rush of words, “the compelling idea that there’s serious evil in the world, and hardship and pain. And we should be humble and modest in our belief we can eliminate those things. But we shouldn’t use that as an excuse for cynicism and inaction. I take away … the sense we have to make these efforts knowing they are hard, and not swinging from naïve idealism to bitter realism.”

My first impression was that for a guy who’s spent the last few months fund-raising, and who was walking off the Senate floor as he spoke, that’s a pretty good off-the-cuff summary of Niebuhr’s “The Irony of American History.” My second impression is that his campaign is an attempt to thread the Niebuhrian needle, and it’s really interesting to watch.

On the one hand, Obama hates, as Niebuhr certainly would have, the grand Bushian rhetoric about ridding the world of evil and tyranny and transforming the Middle East. But he also dislikes liberal muddle-headedness on power politics. In “The Audacity of Hope,” he says liberal objectives like withdrawing from Iraq, stopping AIDS and working more closely with our allies may be laudable, “but they hardly constitute a coherent national security policy.””

Jag skrev också om detta i min bok om Obama, efter att ha besökt en debatt i Nashville, där han framställde sig som ett nyktert, försiktigt alternativ till McCain:

”Här märktes också glimtar av den ideologiska palett som format Obamas utrikespolitik. Hans försiktiga kritik av utopisk interventionism ekade av teologen Reinhold Niebuhr, som i sin klassiska bok The irony of American history förespråkade ”ett ödmjukt medvetande om begränsningarna i vår egen kunskap och makt”.

Obama hade ofta nämnt Niebuhr som en ledstjärna i debatterna om Irak-kriget, där Obama såg honom som en nödvändig kritiker av amerikanskt högmod. Genom att flytta fokus i debatten från det katastrofala Irak-kriget, till Afghanistan och Pakistan, och samtidigt beskylla McCain för att vara naiv och ansvarslös, framstod Obama som det eftertänksamma och trygga utrikespolitiska valet.”

Washington Post och New York Times skriver om Obamas fredspris.

Så sent som i förrgår skrev jag om Obamas internationella popularitet här.

***

Uppdatering: Blev intervjuad om fredspriset kvart i sex i morse, med följande resultat