Lösa rykten om en republikansk comeback

Ed Kilgore på New Republic har skrivit en läsvärd analys av kongressvalet nästa år. Många republikaner hoppas på en konservativ comeback av samma grad som den så kallade Gingrich-revolutionen 1994. Omständigheterna kan tyckas liknande: en demokratisk president hade precis tillträtt efter lång republikansk dominans, men snabbt förlorat popularitet på grund av den kontroversiella sjukvårdsfrågan. Men Kilgore påpekar att Obama och demokraterna är betydligt mer populära 2009 än de var 1993:

”Unlike Bill Clinton at the same time in his presidency, Obama’s approval ratings seem to have recently stabilized in the low-fifties; not great, but not that bad in a polarized country, either. And as both Abramowitz and Ron Brownstein have pointed out, in group after group of the electorate, he remains as popular as he was when he was elected. A cyclical turnover of ten House seats, which seems to be the most likely scenario in 2010, would not a revolution make.”

Kilgore fortsätter här:

”A lot of conservatives seem to think the relative unpopularity of the GOP is a temporary ”hangover” from the Bush years that will gradually dissipate.

But if you look at the public opinion data on party favorability (which can all be found together at PollingReport.com), what’s striking is that the GOP’s bad reputation isn’t getting any better.”

Ezra Klein tror inte heller på republikansk comeback av den enkla anledningen att det fortfarande är betydligt fler som identifierar sig som demokrater i dag, vilket visas i följande diagram:

Andrew Sullivan tycker att demokraterna måste påminna väljarna om att det fortfarande är republikanerna som är det slösaktiga partiet:

”I think most Americans view the expansion of government as worrying. So do I. I think we had little choice this past year to do what we did, and Obama’s solid ratings suggest many understand that. The GOP, of course, is far more fiscally reckless than Obama – and supporting the current crew because of a desire to return to balanced budgets is absurd. What the Democrats need to do is reinforce this fact relentlessly – but, alas, too many of them find attacking the right on fiscal grounds too much of an ideological strain.”

(jag byter härmed typsnitt, från Helvetica till Times New Roman, om någon har problem att läsa detta, vänligen säg till).