Sjukvårdskrisen och illusionen av en demokratisk majoritet

Mitt reportage om sjukvårdskrisen i Tennessee var inne i helgens SvD och väckte en del starka reaktioner från olika sidor av den politiska skalan.

Det är många som undrar varför det är så svårt att få igenom en ordentlig sjukvårdsreform i USA. Det kan se ut som att det här utgångsläget är ovanligt bra, med den stora demokratiska majoriteten i kongressen och med Obama – och Ted Kennedy – som tydligt kommer prioritera detta som huvudfråga under de kommande månaderna.

Men det finns mängder av hinder för en effektiv reform: få, kanske inte ens någon, republikansk senator ser ut att stödja den plan som lagts fram hittills.

Demokraternas supermajoritet i kongressen, med 60 senatorer, har ett dyrt pris: många av senatorerna och kongressledamöterna som röstats in i de senaste två valen kommer från konservativa delstater och valdistrikt, och deras röster tenderar att spegla det.

Republikanen Reihan Salam analyserar de så kallade Blue Dog-demokraterna (en koalition av socialkonservativa demokrater) och deras försök att stå i vägen för de flesta av Obamas initiativ:

”With a filibuster-proof majority in the Senate and a lopsided 256-seat majority in the House, the Obama Democrats should be in a position to do anything they’d like. Yet as the president all but acknowledged last week, his agenda has stalled. It is now all but unimaginable that congressional Democrats will pass health-reform legislation before the August recess, thus giving opponents time to regroup and build their case to the American public. And Democrats have the Blue Dogs to thank, as Republicans watch gleefully from the sidelines.”

Krugman skriver också om Blue Dog-demokraterna här.