Sarah Palin-regeln

Jag vet inte om ni är bekanta med Sarah Palin-regeln hemma i Sverige men den lyder så här: oavsett vad som händer kommer vi få se mer av Sarah Palin.

Här gör en något förbryllad Anderson Cooper ett tappert försök att förstå Palins talesperson Meg Stapletons basketanalogier.

Jag trodde att Mark Sanford presskonferens var årets höjdpunkt i surrealism, men jag inser nu att vi inte ens börjat.

Daily Beast har sammanställt 11 teorier om vad Palin har i kikaren.

David Frum har en vettig Palin-analys här.

Nate Silver förklarar varför amerikanska liberaler blir så galna av Palin: hon påminner om Bush:

”Palin is the most Bushlike of all the Republicans who have emerged as contenders for the national ticket: the smirkiness, the smugness, the regional accent (although Palin’s, I assume, is not feigned), the malapropisms, the contempt for media (both the people who cover it and their mediums), the express deference to religious faith, the occasionally undeniably likable moments of joviality and regular guy/gal-ness, the tendency toward self-dealing, the bulldog/barracuda mentality, the comfort in one’s own skin (Palin was crippled when she lost hers late in the campaign), the (apparent) preference for isolation in [Wasilla, Crawford], and last but not least, the no-holds-barred, no-apologies conservatism.”

Jag skulle dock vilja påpeka att Bush hade en mer empatisk, moderat politik. Palin står strax till höger om Bush politiskt, exempelvis i invandringsfrågor. Bushs relativt vettiga förslag till förnyad invandringspolitik krossades av den republikanska kongressen, av precis den republikanska falang som Palin tillhör.