Att lyssna på TV

Jag trodde att jag skulle tröttna på HBO:s terapiserie ”In treatment” med tiden, men i stället har den bara blivit bättre – man blir mer beroende.

Den är unik på TV just nu, det är som att förflyttas till en annan värld så fort den börjar, något lyxigt med lugnet, minimalismen. Jag kan inte minnas någon annan 27-minutersserie som är så dramatiskt tillfredställande, där det händer så mycket med människorna på så kort tid.

När den kom häromåret skrev jag en grej om att det som gör den så bra är att den får till det som nästan inga TV-serier får till: samtalet.

Men egetnligen är den bra på något ännu mer specifikt än så: den är bra på att skildra lyssnande.

Terri Gross på NPR har en bra intervju med Gabriel Byrne där de pratar om just konsten att dramatisera den till synes mest passiva handlingen, att lyssna.

Som inspiration för karaktären berättar Byrne att han studerade en del väntad teater – Beckett, Pinter – men också en mer oväntad influens: Dick Cavett Show.

Cavett, berättar Byrne, verkar inte vara en perfekt TV-lyssnare: han ser lite obekväm ut, har ett impulsivt kroppspårk, blinkar ibland lite distraherat, men det är just det som gör det autentiskt.

Här är en klassisk Cavett-intervju med Marlon Brando och personer från tre amerikanska indianstammar.