Iran-bevakningen

En smashad dator i Teheran. Ett grönt Mousavi-klistermärke till vänster, nedanför tangentbordet (större bild här).

Var får man de bästa nyheterna från turbulensen i Iran?

Marc Ambinder, Tyler Cowen och Megan McArdle är överens om att bloggar och twitter spöat mainstreammedierna:

”I would add that MSM is unwilling to rely much on information aggregators such as Twitter and they are reluctant to report things in the uncertain, hanging narrative kind of way that blogs (sometimes) excel at. MSM needs the definitive-sounding soundbites for people who are tuned in for only a few minutes and don’t come back or don’t come back with any memory of what was said before”.

Andrew Sullivan – som i dag ändrade bloggfärg till grönt i solidaritet med oppositionen – har onekligen briljerat med Iran-analys senaste veckan.

Juan Coles blogg har också varit oumbärlig. Likaså exempelvis denna Twitter.

Men generellt tycker jag att den här falska dikotomin mellan nät och MSM som alltid uppstår i de här debatterna är korkad.

En av de kvickaste Iran-bloggarna är hos New York Times och den mest givande analysen jag läst av klassdynamiken i dagens Iran finns hos New Yorker.

Ingen har sagt att du måste välja.

Huvudsaken är väl att den journalist som rapporterar för Times även följer det digitala nyhetsflödet, vilket de förstås gör.

Bilden ovan är hämtad från Boston Globes fantastiska fotoblogg The Big Picture.

Jag tycker att både nätet och de gamla tidningrna har varit väldigt bra. Times verkar ha ett tjugotal reportar på plats.

Yglesias påpekar att det, som vanligt, är kabelnyheterna som står för dravlet:

”Whenever I find myself talking about new media to skeptics of an older generation who worry that the standards online are too debased, I try to remind people that the real debasing came with the rise of multi-channel cable news. In terms of the Iranian elections, the world’s top newspapers have the people on the ground reporting the main facts, and there’s lots of smart analysis from legitimate experts all over the web, but on television if it can’t be captured by two talking heads debating each other it’s like it never happened”.

Kevin Drum:

”It’s true that however things turn out in Iran, this will probably be forever known as the Twitter Revolution. And yet, I want to dissent a bit.

I followed the events of the weekend via three basic sources. The first was cable news, and as everyone in the world has pointed out, it sucked.

The second was Twitter, mostly as aggregated by various blogs. This had the opposite problem: there was just too much of it; it was nearly impossible to know who to trust.

The third was the small number of traditional news outlets that do still have foreign bureaus and real expertise. The New York Times. The BBC. Al Jazeera. A few others. The twitterers were a part of the story that they reported, but they also added real background, real reporting, and real context to everything. ”