Inkontinent konservatism

Det republikanska partiets självdestruktiva promenad ut på högerkanten, som jag bloggat om i tre år, och skrev om i Sydsvenskan 2007, har till slut nått de så kallade veckomagasinen och därmed blivit ett nationellt accepterat faktum.

Den senaste månaden har Newsweek, Time och The Week gjort omslagsjobb på republikanernas sammanbrott.

Kanske var det Arlen Specters avhopp som blev droppen.

David Frums artikel var väl den mest läsvärda.

Daily Beast har också varit bra på att uppmärksamma det här. Paul Begala skriver kul om Dick Cheney-falangen av det republikanska partiet.

I helgen satt Cheney på CBS ”Face the Nation” och sågade den sista populära republikanen i USA: Colin Powell.

Jag var och lyssnade på Christopher Buckley och Tina Brown som diskuterade Buckleys nya bok – om sina föräldrar – på 92Y förra veckan och Buckley (numera en ytterst motvillig republikan) drog förstås en hel del trevliga skämt om pappas parti.

Men skämten lyckades inte riktigt dölja deras ideologiska problem. Buckley fick kanske sitt största skratt när han sade att Bush inte ägnat sig åt sin utlovade ”medkännande konservatism” som president, utan snarare ”inkontinent konservatism”, syftandes på Bushs slösaktighet. Man kan förstås ifrågasätta hur Bush spenderade skattebetalarnas pengar, men själva spenderandet i sig råkar ju faktiskt vara en förutsättning för det som i det här sammanhanget kallades ”medkännande”. Republikaner som fortfarande tror att partiets enda problem är att de vill spendera för mycket pengar saknar helt enkelt verklighetsförankring.

Politiskt innebär den här ideologiska implosionen något ganska betydelsefullt: diverse makthavare i olika fält blir allt mer osugna på att associeras med republikanerna.

Paul Krugman skriver i dag en ovanligt munter krönika om att sjukvårds- och läkemedelsindustrin, som låg bakom en så kraftfull backlash mot Clintons sjukvårdsreform i början av 1990-talet, nu verkar redo att sluta upp bakom demokraterna. Det kan innebära att Obama och Sebelius faktiskt kommer att kunna genomföra sina utlovade sjukvårdspolitik.

Jag ska sitta i konferens med Sebelius i eftermiddag, återkommer här om det dyker upp något intressant.