Maddowism

Förra året tjatade den amerikanska liberala bloggosfären – och i något mindre utsträckning USA-bloggen – helt på egen hand till sig en Rachel Maddow-talkshow. Nu är den lika stor som Larry King:

”If you don’t know by now, Rachel Maddow is the world’s most unlikely cable news talk-show host. For one thing, she doesn’t watch TV. And she’s young (35), is a Rhodes scholar with a PhD from Oxford, and is openly gay-an industry first. But her combination of lefty sensibilities, a hipster vibe, wicked smarts, and genuine good cheer has taken the entire country by storm. She’s made MSNBC competitive against CNN’s Larry King for the first time. Existing in the space between Jim Lehrer’s NewsHour and Jon Stewart’s Daily Show, Maddow’s hour-long show privileges reporters and actual experts over pundits, real information over blather and fake fights, and comes with healthy sides of sass and sarcasm.”

Det stämmer väl. Maddow är Jon Stewart-generationens första egna nyhetsprogram i USA. Samma kombination av skepsis, humor och saklighet. Och uppriktigt sagt den enda uthärdliga talkshowen på kabelnyheterna.

Mina fem sämsta: Lou Dobbs, State of the Union with John King, Hannity’s America, Hardballl, Glenn Beck .

O’Reilly är numera renodlad burlesk, så den räknas inte.

Maddow är dessutom en av få demokratiska medieröster som har trovärdighet i militiära frågor. Uppvuxen på militärbaser, skrivit bok om framtida liberal utrikespolitik. Yglesias länkar till bra intervju med Matt Duss från American Progress om Robert Kagan och Bill Kristols nya tankesmedja/burleskshow Foreign Policy Initiative, vars behändiga slogan är ”fel om allt sedan 1980″.

Själv har jag numera Rachel Maddows ”Infrastructure porn” som väckarklocka på min mobil (nummer två, efter en mer högljudd).