Stoltheten

New York Magazine har en härlig Michelle Obama-fest i nya numret. Många av mina favoritskribenter. Michelle Cottle, Margo Jefferson, Joseph O’Neill och David Samuels (sedvanligt besatt av klass och Fitzgerald).

Men det första jag reagerade på var ett diagram över de ord som oftast nämns i artiklar om Michelle Obama. Ordet som vann överlägset var ”stolt”.

Det fick mig att fundera, för jag kände igen det här: svarta amerikaner beskrivs så ofta som just ”stolta”, och vad betyder det egnetligen? Det betyder att en svart amerikan som beter sig som en vit amerikan är stolt. De ”skäms” inte.

Det är som om man utgår från att det naturliga tillståndet för en svart amerikan är att konstant vara lite skamsen. Som om århundraden av förtryck gjort det omöjligt för en svart person att hålla huvudet högt. Och när de ändå gör detta, då chockeras journalisterna över denna ”stolthet”.

Den vita arbetarklassen i USA beskrivs också ofta som just ”stolt”. Vi har våra ”stolta” rednecks och våra ”stolta” fabriksarbetare.

Det är ett ord för förtryckta människor. Lite nedlåtande. Donald Trump skulle nog inte kallas ”stolt”.

När Hillary Clinton förlorade primärvalet i Maryland och DC, där det bor väldigt många svarta, sade hon att det berodde på att de delstaterna hade ”många svarta invånare, och de är väldigt stolta”.

Nästa Michelle Obama, någon generation bort, kanske inte kommer behöva beskrivas som ”stolt”. Det går framåt, men så långsamt.

***

Bonus-Michelle för modemänniskor: Marit tipsade om den här Michelle Obama-bloggen.