Lyckliga, högljudda, inte riktigt irriterande

Här är min artikel från en installationsfest i Harlem igår. Mest handlar det om Aniya, en fantastisk elvaåring som lyckades sammanfatta hela valet mer koncist än tusen överbetalda pundits: USA är som ett pussel, Bush tog isär bitarna, Obama kanske kan sätta ihop dem igen.

Jag tycker att stämningen i New York påminner om post-9/11, vilket säkert låter märkligt för den som inte bodde här då. Men det är verkligen samma milda vänlighet, samma kollektiva värme, samma känsla av att New York är lite mer generöst. Maureen Dowd gör samma observation här.

Gillar även Mark Leibovichs fina artikel om stämningen i DC igår: ”More joyous than obnoxious, but most assuredly loud”.

I helgen publicerade SvD ett utdrag från min bok om Obama. Rubriken lovar kanske lite för mycket – man får inte riktigt veta hur Obama vann vita väljare, utan snarare att man numera kan vinna presidentval utan dem (Obama fick 3% fler vita väljare än Kerry, men ändå inte fler än McCain).

I går blev jag även intervjuad om min bok, på knastrig mobillinje, av Hufvudstadsbladet och Nyheter24. Snälla President Obama, styr upp mobilnätet i USA.

Här skriver jag om slutet på Reagan-revolutionen i USA. Läs även Per Wirtén på liknande tema.

I dagens Aftonbladet citeras en gammal intervju jag gjorde med Georges de Paris, Vita Husets inofficiella skräddare. Man blir alltid glad av lite GdP.

Internationella dagstidningars samlade förstasidor i dag.