Karin Henriksson
Av Karin Henriksson
Häromdagen publicerade Andrew Rasiej och Micah Sifry i Personal Democracy Forum en intressant tabell över nätanvändningen i valrörelsen. De hänvisar till studier som säger att 33 procent nu hämtar information om politik på nätet (mot 10 procent år 2004). Bland människor i åldrarna 18 – 29 var siffran ännu högre, 50 procent.
Rasiej och Sifry hävdar att republikanen John McCains oförmåga att investera lika stora resurser som Barack Obama i ”att bygga upp det största tänkbara online-nätverket kommer att betraktas som ett enormt strategiskt misstag”.
Det är säkert sant. Men för tillfället ser det ju ut som om påståendena om att Obamas seger borde ha blivit betydligt större också kommer att diskuteras mer. Antalet Obama-vänner på Facebook före valet var 2,4 miljoner (han fick 66,7 miljoner röster). McCains vänner var bara ynkliga 0,6 miljoner (men han fick 58,2 miljoner röster).
Trots allt tal om nya medier och nätets betydelse var det Katie Couric i CBS kvällsnyheter – avfärdade ungefär som pensionärsnyheterna – som kan sägas ha påverkat nyhetsflödet mest med sin intervju med McCains vicepresidentkandidat Sarah Palin. En annan var Jeanne Cummings i Politico (både sajt och papperstidning). Hon tillhör reporterveteranerna i Washington och gjorde bara vad sådana gör: grävde i offentliga uppgifter om valkampanjkassorna – och då hittade summor som gått till klädinköp åt familjen Palin.
Detta förstärktes visserligen av nätet, men det var gammal hederlig msm-journalistik i botten.
Kanske är det också sådan journalistik som krävs för att kolla hur många av idéerna som förverkligas av dem som inkommer på Obama-sidan där det utlovas att DU bestämmer dagordningen.
Obama la förresten ut sitt radiotal igår på nätet (George W Bushs har bara funnits på ljudlänk på Vita husets hemsida).