Ja, hr snart-president

Av Karin Henriksson

Just nu, ett dygn efter det att valresultatet blev klart, är blandas en viss matthet efter det senaste dygnet med en tilltagande otålighet över när den tilllträdande presidenten ska namnge hela sin ministär och hela sin lista över topprioriteringar.

Men, de första uppgifterna om att en stabschef i Vita huset är tillfrågad och om att teamet som ska klara övergångsperioden har utsetts tyder på att Barack Obama inte tänker göra om Bill Clintons misstag.

Dagen efter valet 1992 vankade reportrar runt i Little Rock i Arkansas i väntan på besked om framtiden från valets segerherre, Bill Clinton. Jag själv, som närvarat George Bushs presskonferens med världspressen efter valet 1988, tillhörde dem som förtvivlat såg deadlines på andra sidan jordklotet komma och gå. Clinton hade nämligen bestämt sig för att tillbringa dagen med sin stab och sina gamla vänner (och dagen därpå kändes det extra trist när jag råkade hamna bredvid en av skolkamraterna på flygplanet tillbaka till Washington, alltså rätt dött nyhetsmässigt till tidningen ytterligare en dag senare).

Känt är nu att ett första personalärende tycks avklarat. Posten som stabschef i Vita huset har erbjudits Rahm Emanuel, kongressledamot från Illinois, vilket förstås lett till allehanda kremlologiska funderingar över vad det betyder.

I väntan på fler besked från Obama-lägret kan vi alla fortsätta att begrunda lite pundits, tillbakablickande som här, av Carl M Cannon, eller framåtblickande av Newsweeks Jon Meacham under den svulstiga rubriken The Age of Obama med detta konstaterande:

To govern well, Obama will need all those spirits he once evoked-FDR, Kennedy, Lincoln-and he will need an understanding public. Two years ago, on the eve of his campaign for president, Obama said this about the American people: ”I imagine they are waiting for a politics with the maturity to balance idealism and realism, to distinguish between what can and cannot be compromised, to admit the possibility that the other side might sometimes have a point.”
Now he has the chance to help make such a politics a reality. On the night before the election, en route from Akron, Ohio, home to Chicago, Obama wandered back into the press section of his campaign plane, thanking reporters-especially those who had been with him from the beginning. ”It will be fun to see how the story ends,” said Obama, as he headed to the front of the plane. Yes, Mr. President-elect, it will.

Forts. följer som vi säger.