Obama-hatet och McCain-hatet

av Martin Gelin

”Republikanen” Michelle Malkin bloggar om att Obama-hatet på McCains kampanjtal inte är i närheten av McCain/Palin-hatet som finns på, uhm, photoshoppade bilder på internet.
Det är ungefär samma argument som i kommentarerna till mitt förra inlägg: Obama-hatet är inte värre än vänsterns hat mot republikanerna (signaturen ”Korttidsminne” verkar själv ha internaliserat Limbaugh/Hannity-retoriken, när han ber mig ”hålla käften”).

Det kommer alltid att finnas dårar på båda sidor som uttrycker sig osmakligt om presidentkandidaterna, men det som är intressant här är att försöka förstå i vilken utsträckning det här går att spåra direkt till själva kampanjerna.
Det var inte lika vanligt med dårar som skrek att de ville döda Obama innan McCain och Palin började med sin nya våg av personangrepp mot honom, alltså tycker jag att man kan dra slutsatsen att McCain-kampanjens attacker delvis kan skuldbeläggas för detta (nya) hat. McCain har själv rättfärdigat hatet, gjort det mainstream.
För en månad sedan var man en paranoid rasist om man satt i en bar och muttrade om att Obama är terrorist, i dag är man bara ännu en McCain-supporter.

Obama-kampanjen har ingen motsvarighet till detta. Visst har de ifrågasatt McCains personlighet på mer eller mindre subtila sätt, men de har aldrig påstått att han skulle vara ute efter att medvetet skada USA.
Demokraternas ideologer i media har inte heller ägnat sig åt sådant trams. Det vore helt otänkbart att exempelvis Paul Krugman skulle skriva en kolumn i New York Times där han uppmanade Obama att ställa sakfrågorna åt sidan och enbart ägna sig åt hysteriska personangrepp på motståndaren, ett råd som den republikanske chefsideologen Bill Kristol på fullt allvar gav till McCain i en Times-krönika förra veckan – nu när det har visat sig att attackerna var lönlösa skriver Kristol en ny krönika om att McCain borde bli snäll.

På ett Sarah Palin-tal i Pennsylvania igår dök det upp en McCain/Palin-supporter som hade den goda smaken att ta med sig en liten mjukisapa med ett Obama-klistermärke på huvudet. ”Little Hussein”, kallade han apan.
En besökare fångade honom på video här:

En stund senare, inne på arenan, fick en kameraman från CBS syn på farbrorn och vände en kamera emot honom. Då blev farbrorn nervös, tog av Obama-klistermärket och försökte ge apan till en liten pojke i publiken:

Det intressanta här är förstås inte denna sorgliga farbror, utan folket runt omkring honom. De protesterar inte, de säger inte ifrån, de ler bara, lite lätt generat.

Läs också: Frank Rich om hatet.