”Pro-life”-horden som vill döda Obama

av Martin Gelin

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i den uråldriga vänstertraditionen att skicka ut självbelåtna lustigkurrar från storstäderna till landsbygden i jakt på ”avslöjande” soundbites från det ”vanliga folket”.
Oavsett om det är Michael Moore, Borat, Bill Maher eller Morgan Spurlock blir det lika banalt, sällan särskilt underhållande, ofta bara väldigt, väldigt sorgligt.
De här ”dokumentärerna” hjälper ingen, snarare spär de bara på fördomar, låter klyftorna växa mellan människor som egentigen har ganska mycket gemensamt.

Men jag har ändå fascinerats av den senaste veckans oändliga utbud av YouTube-klipp med rabiata, fanatiska McCain-supportrar som plötsligt börjar inse att deras kandidat(er) faktiskt kan förlora, och därmed blivit oerhört aggresiva. Karin rapporterar också om det här i inlägget nedan.

Det intressanta här är att det inte handlar om en idiotisk pöbel som går runt och sprider påhittade, korkade konspirationsteorier. I stället handlar det om idéer som sprids av en väldigt konventionell kampanjmaskin: alla dessa aggressiva fanatiker som vrålar ”döda honom” är ett direkt resultat av John McCains ohederliga, aggressiva kampanj.
Varje gång John McCain (och det finns ingen anledning att skilja kandidaten från hans kampanj, de är ett och samma) skickar ut en ny reklamfilm där han ifrågasätter Obamas patriotism och påstår att Obama ”jobbat med terrorister”, varje gång han skickar ut Sarah Palin för att göra grovjobbet åt honom, med sina vansinniga Obama-påhopp, spär han på den här känslan hos de amerikanska väljare som vägrar se något som helst positivt med Barack Obama.

Den här hatiska retoriken är hämtad från högljudda extremister som Rush Limbaugh, Hugh Hewitt och Sean Hannity, men under hösten – i takt med att republikanerna blir allt mer desperata – har den sakta men säkert spridit sig till den republikanska eliten, till ”intellektuella” röster som Rich Lowry och Bill Kristol, till republikanska publikationer som en gång i tiden var respektabla, och i slutänden till själva McCain-kampanjen.

Den som läst Philip Gourevitchs senaste två böcker vet hur otroligt farlig sådan här retorik kan vara i ett mer våldsamt klimat. Hur lätt det är för våldsamma, hatiska idéer att sprida sig neråt, till dessa ”vanliga” människor, som plötsligt kan rättfärdiga sin frustration när de får bekräfelse från personer de respekterar (Palin, Kristol, Limbaugh).
Abu Ghraib hade inte hänt utan Rumsfeld och Cheneys retorik. Och de fanatiska folkhorder som samlas utanför McCain och Palins kampanjtal i dag hade inte vrålat ”döda honom!” eller ”Slit av hans huvud”, så fort kandidaterna nämner Obamas namn, om det inte vore för att McCain-kampanjen så framgångsrikt lyckats porträttera Obama som ett hot mot USA.

För mig är det ofattbart att John McCain har hamnat här. Under de sju år jag bott i USA har han alltid framstått som en av de mer sansade republikanerna – så länge man bortser från utrikespolitiken, där han alltid varit strax till höger om Cheney. Under de republikanska primärvalen kände jag ofta sympati för hans utfrysta mittenagenda, som kontrasterades med Fred Thompsons buffliga machokonservatism, Mike Huckabees bottenlöst korkade ekonimiska idéer, Giulianis enfaldiga tjat om 9/11 och Mitt Romneys obehagliga syn på invandringsfrågor, utrikespolitik och amerikansk moral (”We need to double Guantanámo!”).

Att McCain nyligen, i ett allt mer sällsynt ögonblick av storsinthet, avbröt en åhörare som ifrågasätte Obamas patriotism, rättfärdigar inte att McCain bara några minuter senare fortsatte vråla om att Obama ”arbetar” med terrorister.

Häromdagen besökte jag Obamas hus i Hyde Park, Chicago. Att komma förbi avspärrningarna var en filmisk upplevelse. Stora betongbarrikader var uppsatta hundratals meter från huset. På garageuppfarten stod fyra kolsvarta SUV:er fulla av Secret Service-personal, spanandes efter potentiella hot. Det är så Obama lever i dag, när han bara är en senator. Vad kommer att hända med dessa fanatiker, som vill ”slita av” hans huvud, om han skulle vinna valet?

Här nedan finns en film från ett McCain/Palin-kampanjevenemang på Pennsylvanias landsbygd häromdagen. Svenska läsare älskar att få sina fördomar om USA som ett land av ursinniga fanatiker bekräftade, men det är inte därför det här klippet är relevant.
Det är relevant för att det säger något om nivån på retoriken i republikanska medier och republikanska kampanjer just nu.
Varenda ett av de korkade uttalanden som dessa människor säger finns representerat i krönikor av Kristol, Hewitt och Lowry, i blogginlägg från seriösa republikanska tidskrifter, TV-inslag med Hannity och Lou Dobbs, i hatiska talk radio-program och, framför allt, i reklamfilmer av McCain och tal av Sarah Palin. De har inte kommit på de här idéerna själva:

(via Yglesias)