Hemma från Obamaland

av Martin Gelin

Jag har tillbringat veckan med att intervjua Obama-kampanjfolk och diverse kloka människor i Chicago och Wisconsin. Stämningen i Obama-lägret är god just nu, men folk är på sin vakt. När jag skrev tidigare att Obamas ledning är ”ömtålig” frågade en läsare vad jag menade med det: jag menar att det är många veckor kvar till valdagen. Det kan hända saker – exempelvis inom utrikespolitiken – som kan vända upp och ner på dynamiken i valet på ett lika drastiskt sätt som finanskollapsen.
McCain och Palins Ayres-attacker varker hur som helst inte ha någon effekt.

Folk som vill vara lite smarta pratar just nu gärna om ”Bradley-effekten”. Det är en referens till ett governörsval i Kalifornien 1982, där den svarta borgmästaren Tom Bradley ledde i opinionsmätningarna, men förlorade valet. Sensmoralen var att folk som sade att de skulle rösta på Bradley, eftersom de inte ville framstå som rasister, i själva verket röstade på hans (vita) motståndare när de väl kom till vallokalerna.

Det finns dock inga som helst tecken på att det här skulle drabba Obama. Dels har det hänt mycket i USA de senaste tre decennierna. Rasismen finns förstås kvar, men i mindre utsträckning.

Men framför allt tyder valresultaten från primärvalen snarare på att det finns
en motsatt ”Bradley-effekt” . Slår man ut resultatet från samtliga val visar det sig att Obama konsekvent fick högre siffror än opinionsmätningarna förutspådde (New Hampshire var förstås ett av få val där han underpresterade jämfört med opinionsmätningarna, men det finns det andra förklaringar till).
Nate Silver har, i vanlig ordning, den bästa analysen av fenomenet.

Peggy Noonan tror inte heller på Bradley-effekten:
”People speak of the Bradley effect-more people tell pollsters they will vote for a black candidate than vote for the black candidate. But I have been wondering about the possibility of what may someday be called the Obama effect: You know your neighbors think he’s sketchy-unknown, a mystery, ”Hussein”-so you don’t say you’re voting for him, but you are.”

*****
Också: en läsare efterlyste tecken på att de två kandidaterna varnat för den rådande finanskrisen.
Här är Obamas brev till Paulson och Bernanke från mars 2007, där han varnar om bolånekrisen och finanskollapsen.
Jag tycker verkligen inte att Obama skött sig exemplariskt under finanskrisen, han har varit frustrerande diffus, men han har hanterat den bättre än McCain.

Obamas rådvgivare Paul Volcker skriver en av få någorlunda hoppfulla texter om finanskrisen, i gårdagens Wall street journal.