Martin Gelin
av Martin Gelin
De senaste veckorna har mitt liv varit lite som förtexterna i Mike Nichols filmatisering av ”Angels in America”. Jag slumrar till på flygplan, vaknar och kisar ut genom fönstret på skyskraporna och bergen som sticker upp ovanför molnen.
Det första man ser när man landar i S:t Louis, Missouri, är förstås Eero Saarinen ståtliga båge, som var tänkt som en portal till den amerikanska västern; man fortsätter västerut på egen risk.
Jag läser John Gunthers legendariska USA-skildring ”Inside USA”, där han påpekar att den amerikanska frontier-mentaliteten innebar att nuvarande Kalifornien och Oregon befolkades tidigare än mellanvästern – folk var så ivriga att nå lite längre bort.
Den här oändliga plattheten, The Great Plains, är ett vackert och lite sorgligt landskap, av nedlagda fabriker och enorma järnvägsbroar som inte längre fyller någon funktion.
I kväll är det förstås debatt mellan Sarah Palin och Joe Biden, och i vanliga fall betyder ju vicepresidentdebatter absolut ingenting – Nate Silver hävdar att de historiskt sett har ändrat opinionsmätningarna med som allra mest en halv procent – men i år kanske det kan vara annorlunda. En rejäl comeback av Palin skulle förändra dynamiken i valet, åtminstone för en vecka eller två. McCain är i desperat behov av det. Hans passivaggressiva vresighet i Obama-debatten förra veckan gick inte alls hem hos väljarna, men Palin har mer tillåtelse att göra fullskaliga attacker.
Bidens enda uppgift är egentligen att inte göra bort sig, samt att påminna TV-tittarna om hur vanligt det är att vicepresidenter faktiskt tar över sin företrädares jobb. De är inte bara symboler, de måste även vara kompetenta.
Som förebild kanske han kan ha Al Gore, i vicepresidentdebatten 1992 (via Economist-bloggen):
”Harry Truman, it’s worth remembering, assumed the presidency when Franklin Roosevelt died here in Georgia–only one of many occasions when fate thrust a vice-president into the Oval Office in a time of crisis. It’s something to think about during the debate this evening. But our real discussion is going to be about change. Bill Clinton and I stand for change because we don’t believe our nation can stand four more years of what we’ve had under George Bush and Dan Quayle.”