Martin Gelin om amerikansk politik och kultur
Martin Gelin
Martin Gelin
av Martin Gelin
Karin är på bokmässan i Sverige den här veckan och pratar om sin nya bok ”USA – så funkar det” så jag kör solo här ett litet tag till.
Ska inte tjata mer om debatten, men jag är lite fascinerad av diskrepansen mellan pressens respons och det amerikanska folkets respons. På plats i Mississippi var nästan alla journalister överens om att McCain var snäppet starkare än Obama. Men samtliga opinionsmätningar visar att Obama var en solklar vinnare.
James Fallows på The Atlantic Monthly, som nyligen skrev den definitiva artikeln om presidentdebatter efter att ha maratontittat på samtliga 47 primärvalsdebatter, tycker att gårkvällen kan jämföras med tre klassiska debatter mellan en erfaren kandidat och en ung uppstickare: Kennedy-Nixon 1960, Reagan-Carter 1980 och Clinton-Bush 1992:
”In each of those cases, the challenger passed the test — not necessarily by ”winning” the debate, either on logical points or in immediate audience or polling reactions, but by subtly reassuring doubters on the basic issue of whether he was a plausible occupant of the White House and commander in chief.
I think that’s how this debate will be seen.”
Med andra ord: Obama framstod inte som en ytlig kändis, inte som ett naivt småglin, inte som en konspiratorisk muslim, inte som en krånglig professor, inte som en dryg snobb, inte som någon av de karikatyrer som republikaner och medier försökt fästa på honom. Han framstod i stället, kanske för allra första gången i väldigt mångas ögon, som en potentiell president.