Några höjdpunkter från debatten

av Martin Gelin

Den största lyxen med att vara på plats på en debatt är att man slipper höra kabelnyheternas tsunami av åsikter.
Exempelvis insåg jag inte förrän långt efteråt, mobilsurfandes på motorvägen hem till Memphis från Mississippi, att debattens viktigaste punkt tydligen var att McCain inte tittade på Obama. I det här fallet säger dock en bild mer än tusen pundits:

Trots den behärskade samtalsnivån fick båda kandidaterna in en del smockor.
Några av McCains mest effektiva ögonblick:

– ”Det är svårt att sträcka sig över till andra sidan när man står så långt till vänster som Obama.” Går förstås att diskutera, men det är en bra rad.
– Tjatet om Ahmadinejad och hans vansinniga Israel-uttalanden. Säger inte så mycket om vem som egentligen har bäst Iran-politik, men det får Obamas att framstå som en tveksam vän av Israel, vilket hjälper McCain.
– Konsekvent väldigt bra på att smyga in namn på demokrater: den inledande vinkningen till Ted Kennedy, referenser till Russ Feingold, Hillary Clinton och Joe Lieberman.
– De ständiga, nedlåtande ”…men Obama förstår inte”-kommentarerna kommer etsa sig fast hos tittarna, även om de som tyckte att Obama vann debatten.

Några av Obamas bästa stunder:
– Repliken på McCains utläggning om Irak var eventuellt kvällens starkaste ögonblick: ”Du sade att kriget skulle vara snabbt överstökat. Du hade fel. Du sade att Irak hade massförstörelsevapen. Du hade fel. Du sade att det inte skulle uppstå en konflikt mellan sunni- och shiamuslimer. Du hade fel”.
– Vände även McCains prat om truppförstärkningen – ”the surge” – till sin fördel när han pratade om sitt armband från en mamma som förlorat en son i Irak, och sitt löfte att aldrig starta ett onödigt krig. Det är absurt att ”the surge” har fått samma status i de utrikespolitiska diskussionerna som själva krigets ursprungliga motiv.
– Pikarna om Spanien fungerade. McCain såg märkbart irriterad, nästan generad, ut.

Lite reaktioner från bloggosfären:

Mark Halperin på Time ger Obama betyget A- och McCain betyget B-.

Josh Marshall på Talking Points Memo säger att det var oavgjort.

Daniel Larison på The American Conservative tyckte att McCain ”fnissade som en gremlin”.

Ross Douthat tycker att McCain vann.

Andrew Sullivan, som ibland hävdar att han uppfann Barack Obama, ger honom A- och McCain ett B.

På kabelnyheternas opinionsmätningar är Obama stor vinnare, men de är ungefär lika pålitliga som Zogby. 538 har en bra analys av folkets respons på debatten. Mest oroväckande för McCain måste vara att fler tycker att Obama framstod som en ”stark ledare”.

Själv tycker jag inte att någon ”vann”. McCain var som väntat hejdlöst nedlåtande mot Obama, och lyckades skohorna in ett par rena lögner, men han framstod ändå som relativt hövlig. Jag vill även ge honom en eloge för hans tydliga ställningstagande mot tortyr, vilket förstås borde vara en självklarhet, men ribban är inte så hög bland republikaner i dag.
Uppskattade även att vi fick vänta till den allra sista minuten för Vietnam-kortet.

Direkt efter debatten hade jag nöjet att prata lite kort med David Axelrod från Obamas team och McCain-kampanjens huvudstrateg Steve Schmidt, även känd som Kulan. Schmidt hade en enda talking point som han upprepade envist: ”Obama sade att McCain har rätt elva gånger under kvällen. Det är ett tecken på en förlorare”.
Jag berättade om detta för Axelrod, som svarade med sitt stoiska lugn: ”Well, det är väl kul att Steve Schmidt värderar Obamas stöd så högt. Men på alla sakpolitiska punkter som diskuterades var Obama en solklar vinnare”.

En halvtimme senare gick jag förbi Kulan igen och hörde bara ett avlägset mummel: ”…elva gånger på en enda debatt. Vilken förlorare”.
Man måste ändå säga att McCain-folket är bra på att hålla sig till sitt budskap, även om det förändras ett par gånger i veckan.

Man kan kika på debatten här.