Sarah Putin och Richard Milhous McCain

av Martin Gelin

Av Sarah Palins många uttalanden de senaste veckorna är det åmtinstone ett som verkar stämma: man kan faktiskt se Ryssland från Alaska. Men frågan är om det hjälpt henne förstå utrikespolitik, eller bara influerat republikanernas mediestrategi.

I torsdags började de första elva delstaterna poströsta i presidentvalet – bara i Georgia har mer än 20 000 amerikaner redan röstat – vilket gör det här valet historiskt på ännu ett sätt: för första gången i modern tid går det att rösta på en vicepresidentkandidat som inte har haft en enda presskonferens. En månad har gått sedan hon utnämndes till McCains potentiella vicepresident, och den amerikanska pressen (med ytterst få undantag) har fortfarande inte fått en chans att ställa en enda fråga till henne.

Associated Press tappra försök till Palin-journalistik börjar mer och mer likna färdigförpackade paragrafer i The Onion:
”Less than a week after balking at the Alaska Legislature’s investigation into her alleged abuse of power, Gov. Sarah Palin on Monday indicated she will cooperate with a separate probe run by people she can fire.”

Jay Rosen på medieinstitutet Poynter analyserar McCain-kampanjens attacker på medierna:
”At what point does an extreme attempt to de-legitimate the press actually de-legitimate the candidate?”

En jättestor bäbis lyckades få en av de få eftertraktade intervjuerna med Sarah Palin häromdagen.

John McCains sätt att hantera finanskrisen verkar i sin tur mest gå ut på att kasta ur sig grundlösa attacker på Obama (han hävdar, på fullt allvar, att krisen är Obamas fel) samt att sparka sin personal. Först var det Phil Gramm, som fick ryka efter att ha förklarat att USA är ”ett land av gnällspikar.” Sedan var det före detta Hewlett Packard-VD:n Carly Fiorina (länge en av favoriterna för att bli McCains vicepresidentkandidat) som råkade säga att McCain ”inte skulle kunna driva ett stort företag”, och därmed fick finna sig i att en McCain-kampanjarbetare sade till CNN: ”Hon kommer nu att försvinna”.
Är det kanske kampanjchefen Rick Davis som står näst på tur?

Men det är, tro det eller ej, inte bara marxistiska New York Times som har problem med McCain:

Jonathan Chait på New Republic – som så sent som i augusti skrev en ledare med rubriken ”Därför tycker jag fortfarande om McCain” – har tröttnat på lögnerna.

Även den lojalt konservative kolumnisten George F Will – en av få republikanska pundits som inte uttrycker sig som en packad sportreporter – är orolig för McCain:
”It is arguable that, because of his inexperience, Obama is not ready for the presidency. It is arguable that McCain, because of his boiling moralism and bottomless reservoir of certitudes, is not suited to the presidency. Unreadiness can be corrected, although perhaps at great cost, by experience. Can a dismaying temperament be fixed?”