Martin Gelin om amerikansk politik och kultur
Martin Gelin
Martin Gelin
av Martin Gelin
Igår kväll, i en härlig gammal feskarkrog ute på The Cape, satt det ett sällskap republikaner precis bredvid mig och diskuterade Sarah Palin. Det var välbärgade affärsman – skaldjursplatåer, årgångsvin, Nantucket-röda chinos – och de verkade till en början någorlunda intelligenta. De hade en sofistikerad diskussion om Lehman Brothers, som sedan gled över i politik:
– So, what do you guys think about Sarah?
– Love her.
– Yeah. I mean, all that talk about experience, seriously, she’s got more experience than all of the three other guys.
– Exactly.
– And so what if she kept the money to that bridge. Better that she spent it on something useful than congress wasting it on some bullshit.
Som jag skrivit tidigare så är det inte i första hand den påstått oinformerade arbetarklassen som ”går på” myterna om kandidaterna, utan det är snarare välbärgade, lojala republikaner, som ser Palin som en bra ursäkt att rösta efter egen plånbok.
Före detta Hillary Clinton-kampanjstrategen Mark Penn kallade dem ”the impressionable elite” i sin läsvärda, men något daterade, bok ”Microtrends” som kom förra året:
”Go to any cocktail party, and listen in on what they think is most important in the presidential election. I guarantee it – they will start off dissecting the personal traits of every candidate. And there is a good reason for this – today’s elites are so far removed from the mainstream concerns like health care, college affordability, job loss, and child care that most Americans face.”
Andelen amerikaner som röstar baserat på kandidatens ”personlighet” är 45 procent bland de med inkomst över 100 000 dollar, men bara 28 procent bland de som har en inkomst under 50 000 dollar.
Bland collegeutbildade är det 35 procent som tycker att personligheten är avgörande, bland icke-collegeutbildade bara 22 procent.
Som en perfekt illustration av det här rasar en av USA:s rikaste personer, den brittiskt adlade Lady Lynn Forester de Rothschild, mot att Obama är ”elitistisk”.
Jag överlämnar bollen till Colbert.