En dag av sardiner i tomatsås till frukost och tonfiskröra till lunch är snart till ända. Det borde ge utslag i provet som det nu blivit tid att lämna.

När experimentet är över skickar vi över lasten med flaskor ned till labbet vid Lunds universitets medicinska fakultet för Arbets- och miljömedicin. Sedan är det bara att vänta på provsvaren.

Vad går vårt liveexperiment ut på? Läs här om vår livsmedelsgranskning av den hormonstörande kemikalien bisfenol.

Följ och diskutera experimentet på Twitter via #bisfenolfällan.

Vi skrattar lite åt vårt experiment där vi nu försöker maxa bisfenolintaget med konservburksmiddagar och plastmuggar. Men så tänker jag på nappflaskan som vi använt till sonen sedan han var ett par månader, hur vi har värmt flaskan med innehåll i micron. Bisfenol i nappflaskor förbjöds visserligen i Sverige år 2010 och nyss även bisfenolplast på insidan av barnmatsburklocken. Men hur gammal den här flaskan är och varifrån den kommer har jag ingen aning om. Och skrattet fastnar i halsen.

Jag börjar alltså titta maniskt under plasttallrikar och plastmuggar, granskar burkar och kannor. De flesta har ingen symbol över huvudtaget.
Plastleksaker, slevar, köksverktyg. Sådant som inte ska hamna i munnen hamnar i munnen när barn finns med i bilden. I Danmark är det förbjudet med bisfenol i material och produkter som är till för barn under tre år.

Jag läser att barn, som också har svårare att bli av med bisfenol i kroppen än vuxna, till och med får i sig ämnet av att krypa på plastgolv.

Är bisfenoljakten överdriven? Möjligen.

Jag skulle bara lägga ut några länkar till tidigare SvD-artiklar om bisfenol, men fastnade i över en timme med näsan i textarkivet. Artiklarna var fler än jag trodde och ändå har jag säkert inte hittat alla. I flera år var SvD tämligen ensamt i Sverige om att bevaka frågan. Tidningarna i Nordamerika, som Toronto-baserade Globe & Mail och Los Angeles times var desto mer på hugget.

23/2 2007: Omtvistat ämne tillåts i barnmatsburkar

23/3 2007: Omstritt ämne i nappflaskor

25/3 2007: Ämne som ger cancer vanligt i konservburkar

17/4 2007: Bisfenolutredare sparkas i USA

13/3 2008: Kostexperter har band till industrin

25/4 2008: Hur säkra är nappflaskorna?

11/9 2008: Vanlig plast kan leda till sjukdom

16/9 2008: Ny larmrapport om plast i mat

17/9 2008: Konsumentkrav i USA: Bort med BPA ur maten

21/10 2008: Kanada först att förbjuda bisfenol i nappflaskor

22/10 2008: Blogginlägg om Kanada

30/10 2008: Bisfenol en politisk fråga

31/10 2008: USA: Statliga experter kräver skärpta regler för plastkemikalie

9/5 2010: Sverige borde stoppa bisfenolplast

10/5 2010: Regeringen vill förbjuda bisfenol efter SvD-artikel

15/5 2010: Bisfenol också i konserver och läsk

16/5 2010: Kemibranschen väger tungt i EU

11/8 2010: Varning för kassakvitton

25/11 2010: Skadligt ämne förbjuds i nappflaska

19/7 2011: Varnar för bosfenol i dricksvatten

12/4 2012: Bisfenol A förbjuds i barnmatsburkar

Tonfisksallad med en härlig blandning av konserver.

Förutom att det inte är så nyttigt att enbart äta konserverad mat är det heller inte så gott. Att trycka i sig ett lunchbord fyllt av bisfenolfylld mat tog över en timma för oss fyra reportrar i liveexperimentet.

Här är SvD:s bisfenollunchmeny:

Förrätt: Kycklingsoppa på burk värmd i mikrovågsugn.

Huvudrätt: Tonfisksallad med bönor på burk, tonfisk på burk, oliver på burk och kikärtor på burk. Tillbehör: burkmajs.

Efterrätt: Konserverade ananasringar, konserverad fruktcocktail.

Dryck: Två colaburkar var.

Hela måltiden åts på tallrikar märkta med siffran 7, alltså bisfenol.

Vad går experimentet egentligen ut på? Läs mer här om varför vi fyller våra kroppar med bisfenolstinn mat.

Följ och diskutera experimentet på Twitter via #bisfenolfällan.

Tryckt stämning vid lunchbordet där SvD:s reportrar försöker äta så mycket konservburksmat som möjligt.

Mums filibabba! En konservburk med vita bönor i en plasttallrik av polykarbonat. Till det te i pllastmugg. En perfekt start på två dagars bisfenolboost, allt nedsköljt med en burk Coca-Cola.
Efter avgiftningen fortsätter vårt experiment nu med två dagar då vi ska försöka få i oss så mycket som möjligt av den hormonstörande plastkemikalien.
I kylskåpet växer förrådet av urinprov som ska skickas på analys.

Äntligen är detoxen över! Nu ska de andra försökskaninerna och jag i stället frossa i matvaror som kan innehålla plastkemikalien bisfenol.

Vårt liveexperiment Bisfenolfällan började i lördags och har nu gått över i fas två. Först försökte vi undvika allt som kan innehålla den hormonstörande kemikalien bisfenol för att sänka våra halter. Nu ska vi göra tvärt om och exponera oss så mycket det bara går.

Bisfenolbuffén på balkongen är bara första steget…

Följ och diskutera ämnet på Twitter #bisfenolfällan.

Morgonens dusch var efterlängtad (finns risk för att andas in bisfenol i vattenångorna och har därför hoppat dusch sedan i lördags kväll). Däremot känns två dagar av konservkost inte lika lockande.

Popcorn.

Sista måltiden under detoxen. Filmkväll och popcorn på söndagskvällen. Självklart inte poppade i plastig microvågsugn utan på spisen. Och självklart placerade i glasskål för mig, och i plastskål med möjlig bisfenol i för sambon.

- Tur att du inte är vegetarian. ”Oj, jag åt en ko”, driver min vän med mig apropå alla gånger under dagen då jag av ren klantighet har kommit i kontakt med bisfenol.

När jag upptäcker att till och med min nyckelknippa är gjord i omärkt hårdplast så är jag rätt glad att detoxdygnet snart är till ända. I morgon ska vi i stället frossa i konservburksmat, ta emot så många kvitton som möjligt och gärna äta direkt ur förpackningar gjorda av bisfenol.

Följ och diskutera ämnet på Twitter #bisfenolfällan.
För ett mer sammanhängande inlägg om vad detta liveexperiment går ut på, läs här.

Detta dygn av detox börjar så smått bli enerverande. Vart jag än vänder mig ser jag hårdplast som kanske, möjligen, eventuellt innehåller hormonstörande bisfenol A.
Mitt sökande efter märkningar med bokstäverna PC och siffran 7 är oftast förgäves. Det mesta har ingen märkning alls. Hur ska jag någonsin få veta?

Vän av ordning kan förstås invända att det fåtal molekyler som lösgör sig när jag till exempel halvsovande stänger av väckarklockan eller obetänksamt trycker ut lite tvål ur behållaren är så yttepyttefå att det inte kan han någon medicinsk inverkan.
Molekylerna ska ju dessutom vandra igenom hudens skyddande barriär innan de når mitt blodomlopp. Men vårt mål är ju faktiskt denna dag att nå ner till noll, nada, ingenting.
Och på molekylnivå är alla tal stora.
Pete Myers som skrivit boken Our Stolen future har tagit exemplet med en vattendroppe. Om det finns bisfenol i en koncentration av en miljardedel i droppen, vilket inte alls är osannolikt, så motsvarar det 132 miljarder bisfenolmolekyler som var och en kan få receptorer i min kropps celler att reagera, precis som kroppens egna hormoner gör.

Rick Smith och Bruce Lourie som skrev boken Förgiftad fick inte bort all bisfenol ur sina kroppar under sin avgiftning, trots att kemikalien omsätts ganska snabbt i kroppen hos vuxna. Detta har många forskare också sett, och det tyder det på att det finns andra och okända källor till kemikalien i vår närmiljö.
Den svenska regeringens beslut att ta bort bisfenol A ur nappflaskor, bitringar och barnmatsburkar hänger delvis ihop med att små barn har svårt att göra sig av med kemikalien. Men hur påverkas äldre som ständigt får i sig nytt?

Civilisation = plast och förbjudet bisfenol. Tänker jag och flyr i stället ut mot naturen för att slippa tänka innan jag rör vid något. Men jag hinner inte ens ut till cityskärgårdsön Fjäderholmarna innan jag trillar dit. Trots att båten ser ut att vara byggd långt före bisfenol började användas envisas konduktören (som visserligen bara tar kontanter) med att räcka över ett troligtvis bisfenoldrypande kvitto. För att rädda det från att svepas ned i havet tvingas jag nypa tag i det mellan fingerspetsarna men trycker det snabbt i min kompis hand.

Fälla efter fälla faller jag sedan pladask ned i under dagen. En kopp kaffe ur termosen – oj, vattnet hälls ju visst ur ett omärkt plastmunstycke. Medhavd sallad ur picknickskål – ingen märkning där heller. Glasögonen har jag inte tänkt på (linserna åkte ju ur igår eftersom de kan eventuellt kan läcka bisfenol in i ögonen) – tills jag får frågan vilken plast bågarna är i. De är köpta till det suspekt låga priset 10 dollar i Vietnam och har inte tillstymmelse till märkning.

Långsamt inser jag att om bisfenoldetoxen höll i sig skulle jag i princip behöva en personlig assistent som ledde mig fram och skötte alla betalningar.
Undrar du vad vi egentligen sysslar med? Läs här om liveexperimentet Bisfenolfällan.

Bisfenolfri plastmugg. En av få saker saker på skärgårdsturen som inte innehåller kemikalien som jag måste hålla mig i från.