Hannes Delling
Fasen vad skönt! Min första känsla när provresultaten kom var att jag var glad över att jag hade lägst normalvärde av plastkemikalien bisfenol A av oss fyra reportrar som varit med i experimentet.
Eftersom jag är en aning hypokondrisk hade jag misstänkt att jag kanske skulle ha skyhöga halter i kroppen. Sedan kom snabbt den genuina förvåningen över att värdet faktiskt ökat med runt 5000 procent, efter att i något dygn ätit mat som inte alls kändes särskilt extrem. Hyfsat många svenskar äter tonfisk på burk och dricker läsk.
Jag vet inte hur farliga dessa kontroversiella plastkemikalier är, men det är ändå skrämmande hur svårt det är att undvika dem – även om man försöker. Under vår detox i ett och ett halvt dygn försökte jag minimera kontakten med föremål och mat som skulle ha kunnat vara i kontakt med bisfenol. Det visade sig vara svårare än vad jag trott. Mina värden gick i stället upp en aning efter detoxen.
Jag tror faktiskt att det här experimentet kan påverka min kosthållning. Jag har under veckan efter experimentet valt försiktighetsprincipen och färre konservburkar. Att skippa tonfisken på burk, som skulle kunna vara en av bisfenolbomberna, känns dock inte särskilt svårt. Blä.
