Det är skillnad på att prata och att göra

Livet som företagare innebär inte alltid att åka hyllningskortege upp och ned för Kungsgatan. SvD Näringsliv har tidigare rapporterat om att småföretagare med betalningsanmärkning nekats att öppna vanliga bankkonton.

Med en konkurs i bagaget är det nästan omöjligt att få lån, enligt Företagarna. Men det är skillnad på folk och folk. För några år sedan gick fordonsunderleverantören Plastal omkull med tre miljarder i skulder. Ägare var riskkapitalbolaget Nordic Capital och i Plastals styrelse satt grundaren Robert Andreen. Ett annat riskkapitalbolag Altor med frontfiguren Harald Mix gjorde ifjol en uppmärksammad konkurs i båttillverkaren Nimbus. Fiaskon som inte tycks hindra Nordic Capital och Altor från att fortsätta låna miljardbelopp.

Såvitt är känt har inte heller Robert Andreen eller Harald Mix några svårigheter att få bankomatkort.

Men så verkar också hela riskkapitalbranschen leva i en egen värld.

Bolagsskatt? Det får andra betala. Öppenhet? Vi kan väl höras. Personligt ansvar om det går snett? Du måste skämta. För en vanlig småföretagare är det lättare att skaka av sig sin egen skugga än att smita undan obetalda skatter. Just detta tycks nu alltså Triton och eventuellt andra riskkapitalbolag försöka med, visar SvD Näringslivs granskning. Varför? Kanske av samma skäl som USA:s förre president Bill Clinton angav när han skulle förklara affären med Monica Lewinsky: Because I could.

Eller som EQT:s vd Conni Jonsson uttryckte det i SvD Näringsliv ifjol: ”Vi skulle kunna betala mer skatt än vad vi har gjort, men vi och våra rådgivare har bedömt att det här är fullt legitima strukturer som följer svensk lag.”

Den som har råd att hålla sig med ett stall slipade advokater har alla möjligheter att tänja på lagparagraferna till max. Vilket inte nödvändigtvis är samma sak som att man måste göra det.

Fan tar igen sitt lån och smarta upplägg slår tillbaka, som mångmiljardären Gustaf Douglas sade häromdagen. 

Att lyssna på en del av riskkapitalisterna idag är som att kliva in i ett rum med dålig luft. Det är svårt att inte känna av svag doft av självömkan.

De upplever sig jagade av Skatteverket, journalister och politiker. Bittrast tycks de vara över att inte få tillräcklig uppskattning som de affärsgenier och samhällsförbättrare de anser sig vara.  

Det är möjligt att de har rätt. Men då infinner sig förstås en fråga: hur blev det så här? Svaret har de redan bidragit med själva. Flera aktörer har börjat öppna sig och EQT har sagt att de ska flagga hem verksamhet. 

Att ha fonderna på Guernsey var tydligen ingen icke-förhandlingsbar naturlag trots allt. Det är ett steg i rätt riktning. Men det är med företag som med människor. Att prata om ansvar är lätt och billigt. Att verkligen ta ansvar är något helt annat.

Där har riskkapitalisterna fortfarande en hel del att bevisa. Tritons agerande har inte gjort uppförsbacken kortare.