Annons
X
Annons
X

Cervenkas pengar

Andreas Cervenka

Andreas Cervenka

 

Någon måste betala. Så skulle eurokrisen kunna sammanfattas med tre ord.

Frågan är bara vem. I över fyra år har EU:s ledare skjutit denna oundvikliga och obehagliga fråga framför sig.

I helgen kom de fram till ett svar: småspararen.

Ett beslut som kan visa sig bli mycket ödesdigert.

Låt oss börja från början. Hur mycket ska man egentligen bry sig om vad som händer i pyttelandet Cypern?

Ganska mycket eftersom det som hänt där är lite av eurokrisen i miniatyr.

Kort sammanfattning. Lånefest skapar bankkris. Staten räddar bankerna. Räddningen tar knäcken på staten som hotar att drunkna i skulder. Mer pengar måste till.

Där befinner sig Europa och där befinner sig Cypern.

Grundproblemet är att skulderna är alldeles för stora.

Hittills har den tyngsta bördan burits av medborgarna i länder som Spanien, Portugal och Irland som tvingats betala genom smärtsamma besparingar.

Bankerna och de som lånat ut pengar till bankerna har däremot i möjligaste mån skyddats. Liksom de som lånat ut pengar till stater.

Samtidigt har bankerna och staternas öde sammanflätats på ett mycket farligt sätt. Staten och kapitalet sitter i samma läckande båt.

För att hålla krisländerna flytande och se till att de fortsätter betala på sina skulder har de rikare EU-länderna och IMF lånat ut pengar. I utbyte mot löften om stålbad.

När inte det räckte lovade centralbanken ECB att trolla fram nya pengar i obegränsad mängd.

Men grundproblemet består. Skulderna är för stora.

I Cypern hade alternativet varit att omstrukturera (skriva ned) statens skulder eller ta över bankerna. Eller både och.

Men det hade varit ett brott mot den heliga princip som styrt ända sedan eurokrisen inleddes. Och samma sak som att erkänna att man hittills haft fel. Vilket ju alltid är tråkigt.

Dessutom var ett problem att de pengar som cyprotiska banker är skyldiga sina långivare, cirka 2 miljarder euro, inte räcker. Och en nedskrivning av statens skuld skulle slå mot landets egna banker och skapa ett nytt svart hål.

I helgen hittade EU-ledarna istället några andra att skicka notan till: bankkunderna.

Med ett pennstreck utraderas 6,75 procent tillgångarna för sparare med mindre än 100 000 euro i cypriotiska banker. För de med mer än 100 000 euro är denna ”skatt” 9,9 procent.

Detta drabbar ingen fattig kan tyckas, eftersom Cypern är en välkänd tillflyktsort för allehanda skattesmitare och ljusskygga ryska oligarker.

Men genom att även konfiskera småsparares pengar upphävs en princip som gällt i den internationella bankvärlden sedan den amerikanska depressionen på 30-talet: att den lille mannens pengar är skyddade.

Den så kallade insättningsgararantin är själva fundamentet för det moderna banksystemet och hjälper till att förhindra förödande så kallade bankrusningar.

Detta bygger förstås på att den stat som garanterar kontona har råd.

Den som plockar fram miniräknaren och tittar på mängden sparmedel, bankernas finanser och nivån på staternas kassakistor i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Italien kommer fram till en ganska obehaglig slutsats. Det saknas pengar.

Det är ingen slump att planerna på en europeisk bankunion har innehållit en gemensam insättningsgaranti. Och det är ingen slump att länder som Tyskland sagt nej.

I euroländerna finns ungefär 15 000 miljarder euro på bankkonton. Jämfört med detta framstår storleken på EU:s olika räddningsfonder som  växelpengar.

En omfattande kapitalflykt skulle snabbt kunna leda till ekonomisk härdsmälta.

Ändå har illusionen av trygghet upprätthållits ända fram till nu. Att bankkonton går säkra är en djupt rotad uppfattning som politikerna också gör allt för att vårda.

Banker handlar ju som bekant om förtroende.

Problemet med förtroende är att det fungerar ungefär som en graviditet. Det är svårt att vara halvgravid. Och det räcker inte med lite lagom förtroende för att förhindra ett banksystem från kollaps.

Antingen finns det, eller så finns det inte.

I dag vaknar bankkunder i Europas skuldtyngda länder upp till en ny verklighet. Om krisen inte lättar kanske de inser att i värsta fall är deras pengar faktiskt inte längre säkra.

En hundralapp är ingen hundralapp, utan är värd vad diverse krisgeneraler i EU bestämmer att den ska vara värd.

I Berlin och Bryssel chansar politikerna på att alla snabbt ska glömma Cypern.

”Det är en engångsföreteelse”, heter det.

Men vad händer om miljoner européer väljer att inte lita på den politiska varmluft som släpps ut från toppmöten och istället börjar göra matten? Konsekvenserna kan bli oöverskådliga.

En sak är klar: eurokrisen har gått in i en ny fas.

Det här kan sluta hur som helst.

 

 

Om bloggen


Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken "Vad är pengar?" Här skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

RSS Krönikor från Nliv.se

  • Kandidaterna får hemlig information 29 juli, 2016
    USA:s president- och vicepresidentkandidater från båda partierna kommer att bjudas in till möten nästa vecka, där de ska få topphemlig information om kriser i världen och säkerhetshot, uppger källor vid säkerhetstjänsten till Reuters.
  • Just nu: Följ Hillary Clintons tal på konventet 29 juli, 2016
    Efter att tidigare i veckan ha valts till Demokraternas presidentkandidat är det dags för Hillary Clinton att hålla sitt tal på partikonventet där hon accepterar nomineringen. Det är hennes viktigaste tal hittills. SvD:s New York-korrespondent Erik Bergin rapporterar direkt.
  • Skilsmässa för Mary J Blige 29 juli, 2016
    Soulsångerskan Mary J Blige skiljer sig från sin make och manager Kendu Isaacs efter 12 års äktenskap.
  • Tokyo nedåt vid öppning 29 juli, 2016
    Tokyobörsen öppnade nedåt på veckans sista handelsdag, då yenen gick upp och marknaden såg fram emot besked om Japans centralbank ska släppa nya stimulanspaket.
  • USA bekräftar nya civila dödsfall 29 juli, 2016
    Amerikansk militär bekräftar 14 till civila dödsfall i bombningarna mot terrorgruppen IS i Irak och Syrien. Den officiella siffran är därmed 55 döda civila.