Per Johnsson
Röda stugor med vita knutar, sjöar, skog, folkdräkter, folkmusik, dalahästar, midsommarfirande och falukorv? Nej, det är inte den vinkeln Washington Post satsat på i sitt senaste reportage från Dalarna. Rubriken är i stället: ”I Dalarna, en bit av Amerika i Sverige”.
Artikeln inleds visserligen med att reportern Steve Vickers bekräftar klichébilden av landskapet. De röda stugorna är där, liksom sjöarna och skogen, men när bussen Vickers färdas i rullar in i Rättvik ser han i stället USA omkring sig. I Rättvik möts han nämligen av fem begagnade Pontiac-bilar, varav en är dekorerad med amerikanska flaggan, han hör en Chuck Berry-låt när han strosar längs huvudgatan, han ser lokala entreprenörer som säljer rockabilly-skivor och han ser män som ”svassar runt” i cowboyhattar och läderboots. Med mera.
Jo, han nämner att befinner sig i Rättvik samtidigt som den årliga Classic Car Week går av stapeln, men känslan som stannar kvar hos mig när jag läst reportaget är att det alltid ser ut ungefär så här i det lilla samhället vid Siljan. För invånarna har utvecklat en särskild beundran för USA, skriver Steve Vickers, vilket bevisas av att de stora amerikanska bilarna är ”en del av allas vardag” (det är inte bara något som raggare kör runt i). En svensk-norsk tidning vid namn Memphis som Vickers hittar på ett kafé samt en countryfestival i Torsby i grannlänet Värmland är enligt Washington Post ytterligare belägg för att Dalarna verkligen är ”en del av Amerika”.
Detta överraskar inte bara mig, utan även andra läsare. Artikeln har just nu fem kommentarer. Här är två av dem:
”Swedes, more american than the americans themeselves.”
”This was completely unexpected. Interesting story.”