Reseåret som gick

Dags att summera reseåret 2009 som jag minns det, dags att utse årets:

Stad: Seoul. Jag fortsätter att ohämmat hylla Sydkoreas huvudstad. Shoppingen, människorna, neonljuset, nattlivet … Ni som trodde att New York var staden som aldrig sover har inte varit i Seoul.

Bad: Paradise beach på Thassos. Vit mjuk sand, långgrunt, klart vatten inramat av grönska och berg – detta är förmodligen är en av Medelhavets finaste stränder.

Raket: Egypten. Vinterns resmål enligt en samlad charterbransch. Inte för att flest människor åker dit, utan för att försäljningen av resor till Egypten ökar mest. Thailand och Spanien (Kanarieöarna) ligger fortfarande i topp i bokningsligan.

Hype: Aruba. Ving satsar hårt på att sälja in den lilla ön i Karibien som ett nytt Thailand. Det är där man ska gifta sig, där man ska tillbringa sin smekmånad, där man ska sola, där man ska bada, där man ska var med barnen, där man ska vara utan barnen … Och resenärerna som varit där hittills är nöjda. Säger Ving, i alla fall.

Flopp: Tågchartern var framtiden, tågchartern var den resform som ökade mest hette det 2008. 2009 inleddes med att charterarrangörerna fortsatte att haussa sina paketresor med tåg. Men när sommaren summerades visade det sig att Fritidsresor, som räknade med att skicka iväg 7000-8000 resenärer med tåg, bara lyckades kränga 2500 resor, att jämföra med 5000 sommaren 2008. Och Ving lyckades bara sälja hälften av den beräknade volymen. Trist, men som signaturen ”tågtröttsam” kommenterade mitt blogginlägg om tågchartern i oktober: ”Tåget tar för lång tid”.

Överskattade: Egypten igen. Då menar jag inte generellt utan vissa charterorter. Åker man till ett så spännande land som Egypten duger inte exempelvis Hurghada som enda upplevelse. Ingen annanstans är utflykter lika nödvändiga.

Krångligaste: Taxfreereglerna. Jag lär mig dem aldrig, och det gör tydligen inte taxfreebutikernas personal heller. Taxfreewhiskyn jag köpte på flygplatsen i Asien lades i en plastpåse som sedan plomberades. Därmed skulle mellanlandningen i Helsingfors inte vara några problem. Sa de i taxfreebutiken på den asiatiska flygplatsen. De sa de inte i Helsingfors, där jag var tvungen att gå ut genom passkontrollen, ställa mig i incheckningskön i avgångshallen, checka in whiskyn, ställa mig i kön till passkontrollen, passera pass- och säkerhetskontrollen och nästan missa flyget till Stockholm.

Varför? Varför är det som ovan? Varför är det så krångligt? Varför får man inte ta med sig sin taxfreewhisky, eller annan taxfreevätska, som handbagage från en flygplats utanför EU, via en EU-flygplats, vidare hem till Sverige. Köper man whiskyn ombord på planet mellan Asien och EU är det ju okej – så länge flygbolaget har sin hemvist i ett EU-land. Det kan väl inte vara så att EU använder taxfreereglerna till att styra handeln till sina egna försäljningsställen.

Marknadsföring: 1000 euro till den som kommer på en ny bra avgift vi kan ta ut av våra resenärer. Ryanairs tävling i våras tog udden av all kritik som riktats mot bolagets alla mer eller mindre märkliga extraavgifter, samtidigt som det irländska lågprisbolaget återigen lyckades få mediernas uppmärksamhet. Vem som vann tävlingen är oviktigt.

Värsta resminne: När min nya platta bärbara dator stals ut safety boxen på ett hotell Bryssel.

Bästa resminne: När jag efter 15 minuters panik återfann min nya platta dator – i safety boxen där den varit hela tiden. Den var lite plattare än jag mindes, och dessutom hade den exakt samma färg som safety boxens innandöme. Synd att jag hunnit påtala stölden för hotellpersonalen.

Pinsammaste: Se ovan.