Ryanair vill provocera

Det är inte lätt att bli klok på sina känslor för Ryanair. Vi flyger med bolaget för att det är billigt, men retar oss samtidigt på krångliga bagageregler, märkliga avgifter och obekväma säten.

Senast jag var Ryanairresenär var stämningen i boardingkön snarare irriterad än förväntansfull. Folk pratade hellre om handväskan och kameran de tvingats trycka ner i handbagaget, än om resan som väntade. Ändå stod vi där då, och vi kommer att stå där igen.

Det står helt klart att Ryanair vill vara den där smarta men busiga killen längst bak i klassrummet, han som får rätt på alla rätt på proven, men hela tiden stör klasskamraterna på lektionerna, han som är bäst i idrott men tjuvröker på helgerna. Han som får all uppmärksamhet.

Och Ryanair lyckas. De råder ingen brist på resenärer och eftersom all publicitet är god publicitet hjälper vi journalister till med marknadsföringen när vi berättar om nya märkliga avgifter, bristande service och krångliga bagageregler, eller som nu: den där årliga kalendern vars överskott går till välgörande ändamål.

Nästa års års kalender säljs till förmån för funktionshindrade barn och deras familjer i Storbritannien, och beräknas dra in 100 000 brittiska pund. Behjärtansvärt förstås, men det vore ju inte Ryanair om det inte samtidigt vore plumpt och provocerande.

Därför smörjer bolaget in kvinnlig kabinpersonal i olja och fotograferar dem lättklädda i utmanande poser.

Jag bidrar hellre till välgörenhet på andra sätt.