Bisfenolfällorna på lur i skärgården

Civilisation = plast och förbjudet bisfenol. Tänker jag och flyr i stället ut mot naturen för att slippa tänka innan jag rör vid något. Men jag hinner inte ens ut till cityskärgårdsön Fjäderholmarna innan jag trillar dit. Trots att båten ser ut att vara byggd långt före bisfenol började användas envisas konduktören (som visserligen bara tar kontanter) med att räcka över ett troligtvis bisfenoldrypande kvitto. För att rädda det från att svepas ned i havet tvingas jag nypa tag i det mellan fingerspetsarna men trycker det snabbt i min kompis hand.

Fälla efter fälla faller jag sedan pladask ned i under dagen. En kopp kaffe ur termosen – oj, vattnet hälls ju visst ur ett omärkt plastmunstycke. Medhavd sallad ur picknickskål – ingen märkning där heller. Glasögonen har jag inte tänkt på (linserna åkte ju ur igår eftersom de kan eventuellt kan läcka bisfenol in i ögonen) – tills jag får frågan vilken plast bågarna är i. De är köpta till det suspekt låga priset 10 dollar i Vietnam och har inte tillstymmelse till märkning.

Långsamt inser jag att om bisfenoldetoxen höll i sig skulle jag i princip behöva en personlig assistent som ledde mig fram och skötte alla betalningar.
Undrar du vad vi egentligen sysslar med? Läs här om liveexperimentet Bisfenolfällan.

Bisfenolfri plastmugg. En av få saker saker på skärgårdsturen som inte innehåller kemikalien som jag måste hålla mig i från.