Martin Gelin i New York
Martin Gelin
Martin Gelin
I en reklampaus på MSNBC i dag lämnades mikorofonerna på, och nu finns den här lilla filmen med tre politiska experter som analyserar valet lite mer frispråkigt än vi annars får höra.
De inblandade är alltså: Chuck Todd (neutral politisk analytiker på MSNBC), Mike Murphy (republikansk strateg) och Peggy Noonan (före detta talskrivare åt Reagan, numera kolumnist på Wall Street Journal, och ambivalent Obama-supporter).
Ämnet: Sarah Palin.
MM: It’s not gonna work. And —
PN: It’s over.
MM: Still McCain can give a version of the Lieberman speech to do himself some good.
CT: I also think the Palin pick is insulting to Kay Bailey Hutchinson, too.
PN: Saw Kay this morning.
CT: Yeah, she’s never looked comfortable about this —
MM: They’re all bummed out.
CT: Yeah, I mean is she really the most qualified woman they could have turned to?
PN: The most qualified? No! I think they went for this — excuse me– political bullshit about narratives —
CT: Yeah they went to a narrative.
MM: I totally agree.
PN: Every time the Republicans do that, because that’s not where they live and it’s not what they’re good at, they blow it.
MM: You know what’s really the worst thing about it? The greatness of McCain is no cynicism, and this is cynical.
CT: This is cynical, and as you called it, gimmicky.
MM: Yeah.
Noonan var så vitt jag kan minnas den första som med någorlunda pondus förklarade att Obama vunnit primärvalet, redan i februari, men jag vet inte om jag skulle vilja ge henne samma orakelcred i det här fallet.
Obama har fått en hyfsad skjuts av konventet förra veckan, och Sarah Palin-skandalerna hjälper knappast McCain, men jag skulle inte bli förvånad om den här ledningen (i snitt 6% enligt RCP) är den största Obama kommer att ha den här hösten. Framför oss har vi nämligen en oändlig mängd faktorer som skulle kunna skada Obama: Ytterligare två dygn av brutala Obama-attacker i Minnesota, Sarah Palins chans att presentera sig för det amerikanska folket, John McCains chans att dra sin Vietnam-story (och eventuellt även något slags politiskt program) inför 30-40 miljoner TV-tittare, tre debatter och en vicepresidentdebatt där precis vad som helst kan hända, en republikansk attackmaskin som låg bakom vinsterna i de två senaste presidentvalen och som fortfarande har en hel hand full av trumfkort (Pastor Wright, Bitter-gate, proud-gate, för att inte tala om republikanernas favoriter: påhittad-gate och låtsas-gate), Rezkos rättegång, och kanske framför allt den långsamma insikten hos det amerikanska folket att Nancy Pelosi-Harry Reid-Barack Obama inte rimmar med deras idé av ledarskap under ett pågående krig.
Jag har aldrig inbillat mig att det här kommer att bli lätt för Obama. Tvärtom kommer jag att betrakta McCain som något slags favorit tills den dag Obama leder med åtminstone 5 procent i Ohio, Colorado, Michigan och Virginia.
(Update: Noonan förklarar sig).
Dagens valgött:
Marc Ambinder har en behändig genomgång av hur Sarah Palin hittlls har påverkat valet.
Ett bra Joe Klein-inlägg om McCain-kampanjens fascinerande kombination av amatörmässighet och bottenlös cynism.
Ett svulstigt, kristet, ovanligt vänsterlutande Obama-tal i Milwaukee igår.
En av få Palin-skandaler som faktiskt verkar intressant: Time skriver om hur Palin försökte bannlysa böcker med ”olämpligt språk” från sitt lokala bibliotek när hon var borgmästare (sedan försökte hon sparka bibliotekarien när hon inte gav med sig).
Chrystia Freeland på FT har en någorlunda vettig hyllning till den feminism Palin representerar.
Ezra Klein har en bra analys av hur USA kan se ut om två, tre år, under McCain eller Obama.
Thomas Friedman skriver om hur McCain sviker sin roll som självständig outsider, specifikt när det gäller miljöfrågor.