Martin Gelin
Alla dessa tal.
Ibland blir man sugen på lite substans. Man får då ta en paus och läsa en så kallad tidning.
New York Times ekonomikrönikör David Leonhardt hade en av de bästa djupdykningarna i Obamas idévärld i helgen.
Det råder ju en viss förvirring kring Obamas ekonomiska positioner: McCain – och halva svenska högerbloggosfären – kallar honom ”socialist”. Igår, på en presskonfa med Mona Sahlin, drog Dagens Industris korrespondent fram det välkända ”protektionist”-kortet.
Samtidigt har ju demokraterna sedan Clinton, eller egentligen sedan den reform de genomgick inför kongressvalet 1986, i stort sett varit nyliberala.
Leonhardts artikel målar upp en bild av Obama som en politiker som varken sluter sig till demokraternas vänsterfalang (representerad av Robert Reichs socialdemokratiska välfärdsidéer) eller högerfalang (representerad av Robert Rubin, som var rådgivare åt Clinton).
Snarare framstår Obama som en pragmatiker, redo att lyssna på de bästa idéerna från båda håll (och även den nya vågen av behavioral economics). Det här går förstås helt emot mediebilden av honom som svulstig messias med utopiska visioner, men sedan när stämmer mediebilder av amerikanska politiker?
Hur som helst, en oumbärlig artikel för den som vill förstå vad Obama faktiskt vill göra med USA.
Det är också ett bra sätt att bekanta sig med det uppdrag han har på Invesco Field ikväll: hur ska han kunna sammanfatta sin på många sätt motsägelsefulla, komplicerade ekonomiska politik i en behändig slogan?