Biden börjar direkt med McCain-attackerna

Man måste nog ha tillbringat större delen av sommaren med att äta raggmunkar pölsa med Karl Rove på Gotland om man på fullt allvar tror att Obama funderade på att välja Hillary till vicepresident.
Hon må vara en formidabel politiker på många sätt, och det hade eventuellt varit en bra idé ur ett rent pragmatiskt kampanjperspektiv, men jag kan omöjligen se hur de faktiskt skulle kunna regera tillsammans. De är diametralt motsatta som politiker, och Clinton-paret och Obama-paret har en väldokumenterat hopplös personkemi.

Jämför med hur Biden och Obama precis såg ut på en scen tillsammans: de verkar faktiskt genuint hålla med varandra. Och Bidens roll som attack dog på McCain var tydlig från första andetaget.

Det verkar inte som att de svenska kommentatorerna riktigt har greppat hur otroligt populär Joe Biden är bland äldre demokrater i nordöstra USA. De 60-, 70-åriga ”Reagan-demokraterna” i Pennsylvania, Ohio, Virginia och Michigan är livsvitktiga för att Obama ska vinna valet, och för många av dem har Biden en nästan Ted Kennedy-liknande aura av att kämpa emot republikansk korruption (Iran-Contra) och för arbetarnas intressen.

Min flickväns pappa, en härlig, irländsk-katolsk farbror från Pennsylvania, fullkomligt avgudar Joe Biden.
För många år sedan sprang han in i Biden på en gata i DC. Han bekände sin entusiasm för Biden, som blev så glad att han erbjöd sig att bjuda på en öl på en kvarterskrog runt hörnet. Det slutade med att de tillbringade hela kvällen där. Det finns tusentals sådana anekdoter om hur Biden är en regular guy som förstår vanliga amerikaners vardagsproblem, vilket ju – rättvist eller inte – varit ett av Obamas större problem hittills.

Sullivan sammanfattar Obama-Biden-dynamiken:
”Biden is the older, working class, Catholic guy who tells the nervous white ethnics that this guy is for real. This is about Ohio and Pennsylvania and Michigan. Less yuppie hope; more working class grit. No wonder they chose Springsteen to kick it off.”