Ah, USA-fixeringen

Min i vanliga fall briljanta kollega Martin Aagård är tyvärr ledig den här veckan, så i stället har hans medelmåttiga vikarie Martin Aagård ryckt in och skrivit en småbakis krönika om ”USA-fixeringen” hos svenska USA-korrespondenter. Det är väl ett problem som är ungefär lika alarmerande som sportfixeringen hos svenska sportjournalister.
Aagård hävdar att det finns tre typer av svenska USA-röster, och så här ser tydligen ”typ två” ut:

”Typ två är Den Brooklynbaserade Krönikören. Han eller hon drömmer om att fraternisera med Manhattans överklass, har åsikter om Caroline Kennedys kläder, läser i stort sett enbart Gore Vidal och försörjer sig på att blogga om saker han läst i The New Yorker.”

Det här fick mig att tänka på en viss typ av svensk kulturjournalist:
Den Kulturjournalistfixerade Svenska Kulturjournalisten. Han eller hon drömmer om att få skriva en vass och fyndig Kjell Häglund-sågning av någon stackars Namn & Nytt-redaktör eller bortglömd teaterrecensent på Östgöta-corren, men i brist på tacksamma måltavlor nöjer han sig med att göra ”spaningar” som uteslutande baseras på en lös idé av vad Martin Gelin ägnar sig åt nuförtiden.