Uhm, Obama kan faktiskt vinna

Har tillbringat en dryg vecka i Sverige nu och det är fantastiskt att se hur mycket alla bryr sig om presidentvalet.
Den vanliga frågan när jag möter bekanta här brukar vara ”Så, när ska du flytta hem då?” Nu undrar alla i stället vem som kommer att vinna valet (det kan iofs också bero på att ingen längre bryr sig om huruvida jag flyttar hem).
Det märkliga är att alla här verkar fullständigt övertygade om att svaret är John McCain.

Med samma självklarhet som DN ifjol proklamerade att Hillary redan vunnit presidentvalet slänger många svenskar nu ur sig att McCain är valets givna vinnare.

Det är förstås omöjligt att säga något säkert om vem som faktiskt kommer att vinna, så här tidigt, men enligt samlad expertis och samtliga opinionsmätningar är det ju inte McCain, utan Obama, som leder just nu.
Han har stadigt haft 7-8 procents övertag i mätningarna för sammanlagda röster. Intrade ger honom 65% vinstchans mot 30 för McCain.
Ändå tvekar folk inför att kalla Obama favorit..
Jag tror det kan bero på följande anledningar:

1. Ingen vill framstå som om de har ”gått på” Obama-hypen
Om man säger att man tror att Obama kommer att vinna riskerar man omedelbart att anklagas för att vara naiv, lättlurad och i total förnekelse av USA:s rasistiska historia. Säger man att McCain är en given vinnare låter man däremot som en klok analytiker som genomskådat Obamamanin.

2. Fördomar om USA
Många svenskar som sett lite för många Michael Moore-filmer tror att USA uteslutande består av rasistiska, vapentokiga, krigsentusiastiska, bokstavstrogna Bibel-entusiaster i Kentucky. De här personerna tenderar också att få ovanligt stort utrymme i svenska medier, då de stämmer överens med svenska USA-korrars bild av hur ”riktiga” amerikaner ser ut. En ”riktig” amerikan är ju alltid en djupt religiös gruvarbetare i Ohio eller Oklahoma, med minst tre pistoler, kanske en son på slagfältet i Irak och fantasifulla tolkningar av kristendomens budskap.
Det är väl naturligt att rapporter om USA tenderar att skildra de amerikaner som minst liknar svenskar, men det här kan också ge en lite obalanserad bild av hur den amerikanska väljarkåren faktiskt ser ut.
Tror man att hela det amerikanska folket ser ut som i West Virginia är det förstås omöjligt att tro att Obama har en chans.

3. Folk underskattar hur avskydda republikanerna är
Det verkar inte ha rapporterats så mycket om hur enormt mycket Bush och republikanerna sjunkit i ställning de senaste åren. Bara 35% av amerikanerna kallar sig just nu för republikaner.
Demokraternas McBush-kampanj verkar hittills vara effektiv, oavsett hur väl den egentligen stämmer.

Här är en djupgående analys av de senaste veckornas opionsmätningar, som visar hur stor Obamas ledning är. Även i vanliga fall klarröda deltater som Georiga, Mississippi, Indiana och North Carolina ser ut att kunna bli potentiella swing states.

Andrew Sullivan påpekar att Obama kommer att slåss med McCain i åtminstone 15 delstater som traditionellt är republikanska, till och med illröda stater som Texas och Nebraska. Målet är inte nödvändigtvis att vinna dem, utan att bygga upp en stor demokratisk rörelse som även genererar vinster i kongressen, och dessutom innebär Obamas kampanjnärvaro i dessa delstater (som för hans del mest består av volontärer, och därmed inte kostar i stort sett någonting för kampanjen – bara i universitetsstaden Austin har Obama exempelvis tiotusentals volontärer) att McCain tvingas tillbringa värdefull tid och resurser med att försvara sitt territorium.

Även Rich Lowry på konservativa National Review tycker att det ser mörkt ut för McCain.

Det är förstås fortfarande väldigt sannolikt att Obama förlorar – jag
tror att läget kommer förändras ordentligt efter demokraternas
konvetent i augusti, och den brutala smutskastningskampanj som kommer
att följa strax därpå.
Baltimore Sun jämför Obama/McCain med Dukakis/Bush:

”Barack Obama is on his way to a blowout victory this fall, if you believe recent polling that shows him leading John McCain by 15 percentage points.
Big, summertime leads in presidential contests can vanish, though. Comparisons are already being drawn with 1988 Democratic nominee Michael Dukakis, who looked like a mortal lock after he bounced, in late July, to a 17-point advantage over George H. W. Bush.”

Många förutspår att en terrorattack, eller ett nytt, tydligt hot mot landets säkerhet, skulle innebära stor fördel för McCain – något som även McCain-rådgivaren och republikanske veteranstrategen Charlie Black påstår i nya numret av Fortune.

Men om repblikanerna tror att det här kan bli ännu en one issue-election om terror tror jag att de har fel.
Här försöker Hugh Hewitt argumentera för detta, men framstår mest som ganska sorglig.

”Let Obama be Obama” skriver Ed Kilgore, som är trött på att höra honom attackeras från både vänster och höger, hos RCP.