Den ultimata New York-neurotikern

Veckans krönika ligger av någon anledning inte på nätet.
Den handlar om fantastiska författaren Julie Hecht, och vi bjuckar på den här:

Den ultimata New York-neurotikern

Noah Baumbachs film ”Margot at the wedding” fick ett ljummet mottagande i både USA och Sverige, och det var väl väntat. Det är många som har svårt för filmer om så osympatiska och självupttagna människor. Men när filmen var slut förvånades jag över hur gärna jag ville att den skulle fortsätta. Det är sällsynt att man får se någon som Margot på bio, en kall men intelligent författare som beter sig egoistiskt och lite hjärtlöst, men som man successivt lär sig acceptera och nästan tycka om under filmens gång.
Om Baumbach baserat karaktären på en verklig person skulle jag gissa att det är Julie Hecht, en hyfsat framgångsrik författare från New York.

Precis som Margot är Hecht hypokondrisk, neurotisk, misantropisk, elak och ofta fruktansvärt rolig. Man kan fråga sig varför roliga människor så ofta är hypokondriker – kanske har det något att göra med förmågan att hitta fel, antingen hos sig själv eller hos omvärlden. Hechts berättelser nojar runt i en lång tradition av New York-neuroser, någonstans mellan Nathan Zuckerman och de kedjerökande nervvrak som Judy Davis brukar spela i Woody Allens filmer.

I en av Hechts mest berömda noveller ”That’s no fun” skriver hon om en middag hemma hos ett odrägligt svenskt par på Long island. De köper all sin mat på Ikea och tjatar bara om hur mycket bättre allt är i Sverige. Till och med ekorrarna är bättre: ”De är bruna, inte gråa som här”.
Jag vet ingen, inte ens George Costanza, som är lika bra som Hecht på att förfina den väldigt östkustamerikanska genre jag skulle vilja döpa till gnällandets komedi.

*****

Det finns en sprillans ny Julie Hecht-bok, här.

*****
Jag har gjort en intervju med Rodrigo García, som ligger bakom TV-serien ”In treatment”.
Har även en kort artikel om serien i nya numret av Filter, som ni förstås bör köpa av andra anledningar.
Den är lite ojämn, den där serien, men när den är bra är den riktigt bra.