Martin Gelin i New York
Martin Gelin
Martin Gelin
Läste Louis Auchincloss ”Manhattan monologues” på planet hem häromdagen. Ganska fantastisk. Språket, så vackert och stillsamt och intelligent. Kanske är han lite grund ibland, i sin människosyn. Men den duger som Edith Wharton-substitut på en flight till New York.
Första meningen:
”I have never dropped the junior from my name, Ambrose Vollard, even after my father’s death, because I have always felt that the important thing about me was that I was his son.”
Är det allt som Wes Anderson försöker göra, men aldrig riktigt får till?