Budget-Ducasse

New York har inte bara världens kanske mest demokratiska matkultur, utan även världens bästa matbloggar.
Läs exempelvis den här överambitiösa, vagt A.J. Liebling-influerade recensionen av Alain Ducasse nya bistro, Benoit (ny för New York det vill säga, i Paris har den funnits i 90 år).

Jag var där förra veckan, ett trevligt ställe, lite svennigt midtown-aktigt med öppna dörrar mot gatan och så, men det kompenseras av att det är något så sällsynt som en Ducasse-krog man faktiskt har råd att äta på. Benoit är, som de flesta ambitiösa bistron i New York, mer Paris än Paris självt.
Alla som serverade var bättre på franska än engelska. Det var nästan så att jag tog till det gamla knepet när man är i Paris: prata svenska (fransmän är betydligt trevligare mot en fellow europé som talar något obskyrt språk än mot skrämmande engelsktalande turister, var de än kommer från).

Inget sensationellt med Benoit, men bra att ha ett alternativ till Michael’s om man är i midtown och har panik över var man ska äta, eller om man inte hinner till Paris den här sommaren heller, men ändå känner ett kroniskt kurr för lite anka och arrogans.

*****
Vassa eggen har en rolig sågning av en magasinfobisk Journalisten-krönika.