Mediesituationen, del 2

Eftersom allt i USA går så bra just nu – ekonomin blomstrar, Irak-kriget glider smärtfritt framåt, president Bush är populärare än någonsin – har amerikanska medier tillbringat de senaste fyra dygnen med att uteslutande rapportera om Barack Obamas ex-pastor (del 2).

Det bästa är när kabelnyheterna börjar kritisera sig själva utan att fatta det.
Rubriken på MSNBC var under i stort sett hela gårdagen: ”Reverend Wright: The Perpetual Distraction”.
Man påstår alltså att Wright ”distraherar” från något annat. Vad skulle det kunna vara? Kanske att femtio tusen amerikanska familjer vräks från sina hus varje månad? Att 1400 amerikanska krigsveteraner tagit livet av sig av det senaste halvåret? Att hela den ekonomiska expertisen avfärdat McCain/Clintons bensinskattförslag som idioti?
Samtidigt tillägnar man, säg 93% av TV-tiden den senaste veckan uteslutande åt Wright.

Jag har bott i USA i sju år men jag har aldrig någonsin sett en liknande mediehysteri om något.

Den slutgiltiga förnedringen för medierna måste ju vara att det inte ens är de själva som rotat fram den här storyn, utan de andra presidentkandidaternas oppo-research.

”Can you believe this Reverend Wright guy?” säger Bill O’Reilly på allla kabelkanaler samtidigt, i en närmast psykedelisk loop. Det blir som ett enda stort surr, två, tre svarta män som geggas ihop – Obama… Wright… uhm… Farrakhan? – och O’Reilly som svävar ovanför som en ande (sanningssägaren!) i en oändlig, abstrakt mardröm för landets xenofober.