Gentrifieringsångest från förr

Råkade fastna framför Hal Ashbys debutfilm ”The Landlord” igår.
Handlingen är klassisk newyorkiana: vit kille med trust fund flyttar till svart område i Brooklyn.
Gentrifieringsångest från förr, med andra ord.
”The Landlord” är en av de mindre kända New York-klassikerna, ovärderlig som tidsdokument och omöjligt att tänka sig en liknande film idag – lika delar diskbänksrealism i Flatbush och societetssatir i The Hamptons, brownstone-romantik, sherryalkoholism och obskyr gospelsoul.

Om inte annat säger den något om hur USA förändrats, åtminstone på ytan, sedan 1970. På den här tiden var det naturligt för en vit, crocketspelande bostadsmäklare, när han fick syn på en enda svart person på cocktailpartyt, att vända sig om, stoppa ner en dollarsedel i mannens skjortficka och säga ”A gin & tonic, please”.

*****

Börjar bli lite trött på alla dessa artiklar om att Huffington Post är framtiden för media. Visst finns det en hel del bra material på Huff post, men det är deprimerande med en sajt där trafiken till stor del drivs av att kändisar skriver sporadiska bloggar.
Hur skulle en svensk version av Huffington Post se ut? Johan Rabaeus och E-Type recenserar skärgårdskrogar och Jan Guillou bloggar om hur mycket han hatar bloggar? Det kommer säkert att dyka upp.

Därmed känns det i alla fall positivt att höra att Tina Brown, tillsammans med Barry Diller, ska starta en liknande sajt, som förmodligen kommer bli bättre.

*****
Jay-Z har kammat hem ett av musikhistoriens största kontrakt. Det stämmer att sådana här konsertpaket är ett slags avgångsvederlag för popstjärnor, men det bör i alla fall ses som en bekräftelse på att det inte är musikindustrin som har en kris, utan skivindustrin.