Relativt bullshitfri vecka

I väntan på nästa tvåtimmarsdebatt där Clinton och Obama kan låtsas tycka olika om saker kan man ägna sig åt att reda ut de betydligt större skillnaderna mellan demokraterna och McCain.
Under veckan har alla tre presenterat nya versioner av sina ekonomiska program.
Medan McCain verkar göra sitt bästa för att slippa synas tillsammans med Bush mer än nödvändigt verkar han samtidigt smyga allt närmare Bushs ekonomiska idéer, trots att han själv kritiserat dem så utförligt det senaste året.

McCain har för all del förklarat att han ”inte vet så mycket om ekonomi”, men verkar ändå ganska övertygad om att det är så kallad supply side-ekonomi som är den enda vägen framåt. Eftersom den modellen fungerade så smärtfritt under Bush?

När det gäller utrikespolitik verkar McCain däremot ha hittat ett sätt att skilja sig från Cheney-doktrinen:

”I detest war. Only a fool or a fraud sentimentalizes the merciless reality of war. The United States cannot lead by virtue of its power alone.
We do not need all the weapons currently in our arsenal. The United States should lead a global effort at nuclear disarmament. /…/ Our goal must be to win the ”hearts and minds” of the vast majority of moderate Muslims. Scholarships will be far more important than smart bombs.”

Det finns ändå anledningar att vara orolig för McCains pyromaniska tendenser, skriver Anatol Lieven på Financial Times.