Jag och Céline

Carl Wilsons ”Let’s talk about love – a journey to the end of taste” är den bästa bok om musik jag läst på ett tag. Jag har en intervju med Wilson här i SvD om ett tag.

Boken handlar om Céline Dion, varför vissa tycker att hon är bra medan andra inte står ut med henne.
När jag skrev artikeln kollade jag på ett gammalt klipp med Dion från Larry King, inspelat under Katrina-katastrofen i USA.
Jag minns att jag såg det live när det faktiskt hände och tyckte att det var lite over the top, men nu när jag kollar på det tycker jag bara att det är fantastiskt.
Intervjun görs en halvtimme innan hon ska göra en konsert inför tio tusen personer, men hon bara kör på, torkar proffsigt bort tårarna med baksidan av handen, sjunger en bön för de som förlorat sina hem, försvarar kidsen som går omkring och snor TV-apparater i New Orleans: ”Let them touch those things for once!”

Jag lyssnar fortfarande inte på hennes musik, men det är omöjligt att läsa Wilsons bok utan att börja älska henne litegrann som person.

*****

Här – äntligen – en blogg som uteslutande handlar om New York.
Det är bilder på en pöl på Jay street.
Jag har alltid gillat den där märkliga blandningen av asfalt och kullerstenar som är vanlig downtown, en sådan liten detalj som gör att den här staden känns mänsklig.