Obamas europeiska love train

City Journal har en kul men väldigt felaktig analys av européers Obama-kärlek.
Visst är det många i den europeiska vänstern som gillar Obama, men han har en betydligt bredare appeal än så – jag tvivlar på att Fredrik Reinfeldt, Helmut Kohl eller SvD:s ledarskribenter gillar Obama för att han påminner dem om Noam Chomsky eller Louis Farrakhan.
Konservativa röster har hittills bemött Obama på två sätt: antingen omfamnar de honom (som exempelvis Andrew Sullivan) för att han representerar en demokratisk agenda som inte längre målar upp republikaner som Satan. Eller så blir de frustrerade av hans framgångar och spottar ur sig billiga sarkasmer om hans hysteriska fans (som exempelvis David Brooks och Mark Steyn).

Man kan säga att valet just nu står mellan tre presidentkandidater med väldigt olika typer av humör: två av dem har en tendens att få högljudda vredesutbrott, en av dem har hittills – åtminstone utåt – uppvisat ett nästan Tjuren Ferdinand-aktigt lugn.

Här får McCain vredesutbrott på en New York Times-reporter som frågar honom om hans vicepresidentdiskussion med John Kerry.

Yglesias kommenterar Samantha Power-gate.

Powers egen hjärtliga ursäkt.

Bob Herbert, en annan person känd för sitt nästan sjukligt behärskade temperament, börjar bli lite, lite arg. Här har han en behändig sammanfattning av de senaste veckornas Clinton-gegg.