Anna Lindh-professor attackerar Hillary

Samantha Power är en av de klokaste och mest sympatiska journalisterna i USA i dag.
Hon har tillbringat hela sitt vuxna liv med att outtröttligt rapportera om massmord, svältkatastrofer, AIDS och etniska konflikter. Hon tilldelades Pulitzer-priset för sin första bok (”A problem from hell”, som jag tipsat om tidigare).
Senast jag såg henne stod hon med glansiga ögon på en New Yorker-konferens och försökte förklara hur det kändes att snubbla på ett kranium i Darfur.

Till vardags har hon Anna Lindh-professuren på JFK School of Government, en Harvard-fillial. Hon arbetar även sporadiskt som utrikespolitisk rådgivare åt Barack Obama.

Men häromveckan måste hon ha fått ett tillfälligt hjärnsläpp när hon under en intervju med tidningen The Scotsman kallade Hillary Clinton för ”ett monster”.
Det är dagens stora ickenyhet-nyhet i USA, och precis vad Hillary behöver för att motivera de senaste dagarnas försök att måla upp Obama som attacklysten efter Texas och Ohio.

Det var dumt av Power att göra uttalandet och Obama-kampanjen gjorde antagligen rätt i att säga upp henne från fortsatt kampanjande. Det är en stor förlust för Obama: han går miste om en klok och nytänkande utrikespolitisk rådgivare, men ur kampanjsynpunkt hade han inget alternativ.
(Hon sade för all del kommentaren ”off the record”, men det mest fascinerande med det här är kanske att en Pulitzer-belönad journalist faktiskt tror att det finns något som heter off the record. The Scotsman bör i sin tur fundera lite på sin trovärdighet efter att ha vävt in kommentaren i en post-Texas/Ohio-kontext trots att Power gjorde intervjun förra veckan)

Samtidigt borde även Hillarys talesman Howard Wolfson, enligt samma logik, få sparken för att han kallat Obama för ”Ken Starr” (en snäppet större förolämpning än monster i demokratiska kretsar), bara för att Obamas kampanj ställt den högst motiverade frågan om när Clinton-familjen ska offentliggöra sina skattepapper.

Det mesta som händer just nu är ganska deprimerande. Ett tag såg det faktiskt ut som att vi skulle kunna slippa det här (om Hillary vunnit på Super Tuesday eller Obama i tisdags), men nu kommer det i stället att bli sju veckor (tre månader? fem månader?) av gegga och smuts och demokratiskt sönderfall.

Det finns något obehaligt och sexistiskt i de brutala ordvalen som tenderar att dyka upp kring Hillary (häxa! monster! maktslampa!) men det går inte längre att förneka att hennes och Bills kampanj börjar bli destruktiv för hela det demokratiska partiet.

*****

Nu ska jag ta en paus från den här geggan i åtminstone tre dygn, kanske kolla lite Savina Delvina, musikparodier från den tid då musikparodier var roliga.