Martin Gelin
Presidentvalet 2008 har inte bara en kvinnlig kandidat, en svart kandidat, en mormonsk kandidat, en libertariansk kandidat och en spansk-mexikansk kandidat. Det finns även en väldigt, väldigt manlig kandidat.
Han heter Fred Thompson, en actor/senator från Tennessee.
När Thompson offentliggjorde sin presidentkandidatur tidigare i somras var det många som trodde att republikanerna hittat sin Ronald Reagan för 2000-talet.
Själv var jag redo att hålla med vem det nu var, Joe Klein tror jag, som beskrev Thompson som ”Reagan, fast utan de nya idéerna, entusiasmen, karisman och håret”.
Opinionsundersökningarna verkar tyda på att folk verkligen gillar Thompson. Han ligger stadigt runt 20 procent, strax efter Giuliani, men med tydlig ledning mot Romney och McCain.
Hans kampanjande de senaste veckorna har dock lämnat en del kvar att önska för de som hoppas på en nytändning för gammal hederlig, cigarrökande konservatism.
I en Times-artikel i går framstod han knappast som en vinnare (kolla bara på publikens ansiktsuttryck).
Oavsett vad man tycker om hans politiska prioriteringar så börjar man undra hur Washingtons bäst betalda talskrivare kan formulera sig så här fattigt:
“On prosperity, I have a real novel approach, a real creative approach. Let’s continue doing what works and quit doing what doesn’t work in this country. Tax cuts work.”
“High, high, high on our lists of concerns for anybody who would think about becoming president of the United States, is the security of this nation.”
Senare, i en radiointervju om Iran, började han prata om ”Sovjetunionen”.
Själv försökte jag häromveckan ta reda på om det fanns något Fred Thompson-evenemang jag kunde besöka i närheten av New York, eftersom jag håller på att skriva en artikel om farbrorn.
För att få se hans lokala kalender måste man dock registrera sig som supporter på hans sajt, så jag är nu något motvilligt en ”Fredhead”, och får dagliga mail om ”Fredhead”-händelser på östkusten.
Häromdagen dök det äntligen upp ett möte här i New York. Programförklaringen löd: ”Hey Fredheads! Let’s all meet this Wednesday at Walker’s in Tribeca, to have some beer and discuss the Thompson campaign! Fredheads unite!”
Jag osade omedelbart, och hamnade då på en sida där jag möttes av följande text: ”Number of Fredheads attending this party: 2”
Om ett Fredhead sitter och muttrar i skogen, men det inte finns någon där, hörs det ändå?